En utredning i Gnosjö kommun avslöjar ett långvarigt och systematiskt missförhållande inom LSS-handläggningen. En handläggare har avskedats efter att ha fattat rättsosäkra beslut utan dokumentation, vilket lämnat sårbara familjer i sticket. Bristerna i ledning och organisation har möjliggjort att kaoset kunde pågå under lång tid.
En Lex Sarah-rapport och den underliggande utredningen målar upp en bild av en handläggare som agerat efter eget huvud. Beslut om att bevilja eller avslå insatser har meddelats muntligt, utan att föras i protokoll eller ens utredas ordentligt. Detta har kunnat ske på grund av omorganiseringar och flera chefsbyten, vilket inneburit att ingen chef haft en kontinuerlig insyn i handläggarens arbete under en lång period. Handläggaren har inte heller behärskat det arbetsverktyg, IBIC (Individens behov i centrum), som ska användas för att säkerställa en korrekt process.
Konsekvenserna för de berörda familjerna har varit allvarliga. I ett fall drabbades en familj hårt när deras barn skulle börja på en ny skola på annan ort och en placering på ett HVB-hem behövdes. Handläggaren gjorde hembesök och gav vårdnadshavarna ett gott intryck samt muntligt besked om att insatsen var beviljad. Personal från boendet träffade barnet, och alla förberedelser gjordes. Men under sommaren, när en annan handläggare tog över, fick familjen veta att inget formellt beslut fanns. Dessutom visade det sig att boendet hade IVO-anmärkningar och saknade tillstånd för barnets behov.
Barnet fick stanna hemma – vårdnadshavare sjukskrevs
Placeringen gick därför inte att genomföra. Barnet kunde inte börja på den nya skolan och fick stanna hemma, vilket blev extremt krävande för hela familjen. En av vårdnadshavarna tvingades sjukskrivas på grund av utmattning. När familjen begärde ut handlingar i ärendet visade det sig att det inte fanns några. Inga journalanteckningar från möten eller besök kunde hittas. I efterhand insåg vårdnadshavarna också att handläggaren varit frånvarande från flera avgörande möten.
En annan familj som sökte personlig assistans fick ett muntligt avslag. Trots upprepade förfrågningar fick de aldrig något skriftligt beslut som de kunde överklaga. Inlämnade handlingar, som läkarintyg, har inte arkiverats och är nu försvunna hos kommunen. Vårdnadshavaren beskrev kontakten med handläggaren som ”tuff”, eftersom de tvingades upprepa sig och handläggaren ofta inte höll avtalade tider.
Stickprov visade brister i alla ärenden
När en utredare gjorde en stickprovskontroll av fem ärenden hittades brister inom områdena utredning, journalföring och uppföljning i samtliga fall. I vissa ärenden fanns brister på alla tre punkterna. Handläggaren har även gett brukare muntliga löften om livslånga insatser, något som inte ligger inom handläggarens befogenheter. Uppföljning av insatser har ibland endast bestått av ett telefonsamtal. Enligt utredningen kommer detta att slå mot brukarna själva, då vissa nu riskerar att få insatser avslagna eftersom de grundades på felaktiga beslut från början.
Handläggaren hade svårt att anpassa sig till arbetsmetodiken. Trots upprepad utbildning i det nya verksamhetssystemet och IBIC-metoden lärde sig handläggaren det inte, och vid ett tillfälle avbröts en utbildning. Under de första åren gick det att bakåtdatera aktiviteter i systemet, vilket försvårade upptäckten av brister. När chefer påpekade problem kunde handläggaren bli aggressiv. Handläggaren ska också ha vägrat att delta i vissa ärendegranskningar och att hantera specifika ärenden.
Sekretessbelagda uppgifter lagrades felaktigt
Utredningen fann också att handläggaren förvarat sekretessbelagda uppgifter på olika ställen på kontoret och haft ärenden dokumenterade på sin dator utanför det säkra verksamhetssystemet. Handläggaren har inte arbetat sedan tidig höst och anställningen avslutades vid årsskiftet. Kritiken i Lex Sarah-rapporten riktas inte enbart mot handläggaren utan också mot ledningen och organisationen. Rapporten konstaterar att ett kontinuerligt ledarskap troligen hade upptäckt bristerna tidigare.
Flera chefsbyten och omorganisationer har bidragit till att problemen inte adresserats. Information vid personalöverlämningar har varit otillräcklig, särskilt när det gällt personalproblem. Rapporten noterar en tydlig brist på struktur: ”Vidare finns det en avsaknad av struktur och stöd till chefer i var, hur, när (i vilka situationer) och vad man dokumenterar om sina medarbetare”.
