Enligt kriminologen Leif GW Persson kunde polisen ha räddat två personer under massmordet i Örebro för ett år sedan. De två offren levde fortfarande när polisen anlände till den rökfyllda platsen.
Osäkerheten i situationen ledde till att ingripandet fördröjdes. I boken “Efter skotten” avslöjar journalisten Frida Sundqvist att dessa två av de tio dödsoffren potentiellt kunde ha överlevt om insatsen skett snabbare. Händelsen har satt ett skarpt ljus på brister i polisens första ingripande vid extrema våldshändelser.
Nationell styrka kom för sent
Leif GW Persson pekar på att den nationella insatsstyrkan i Solna tar två timmar att nå Örebro. Erfarenheten visar att sådana här händelser ofta är över inom en kvart, vilket gör den centrala styrkan oanvändbar i det kritiska initiala skedet. Persson föreslår istället att etablera mer lokala insatsgrupper i större städer för att kunna agera omedelbart.
Beredskap och resurser i fokus
Trots den skarpa kritiken mot polismyndigheten erkänner Persson att det är svårt att rusta samhället för så extrema händelser. Frågan om resurser och realistiska förväntningar på polisens förmåga står i centrum av debatten efter tragedin.
