En förundersökning avslöjar en kvinnas brutala nedbrytning och normalisering till sexhandel av hennes egen make. Processen beskrivs som en form av hjärntvätt där offret gradvis tappar sin identitet och självständighet.
Förklaringen till varför kvinnan i Kranfors inte lämnade sin make tidigare eller sa nej till att säljas för sexuella tjänster pekas ut som en normaliseringsprocess. Enligt målsägandebiträdet Sylvia Ingolfsdotter handlade makens agerande om att bryta ner kvinnan och få henne att acceptera att sälja sex som något normalt. Genom denna process kunde han utöva fullständig kontroll över henne. Förundersökningen visar en tydlig och smygande förändring hos offret, från att vara en pryd person som inte ville fotograferas till att hennes dagar helt kretsade kring sex med olika män.
En process av manipulation och förlust
Ingolfsdotter beskriver hur kvinnan tappade sig själv och började se sig själv genom sin mans ögon, en man med en mycket dålig kvinnosyn. Offret började se sig själv som värdelös och mannens ord blev lag. Denna psykologiska nedbrytning var en förberedelse för att sedan kunna hantera det fysiska våldet. Processen karakteriseras som en form av hjärntvätt som människor inte är rustade att klara av. Den drivs av en ursprunglig önskan om kärlek och en bra relation, vilket utnyttjas fullt ut av förövaren.
Kärlek som vapen för kontroll
Enligt analysen är det just driften att få en relation att fungera som blir det främsta vapnet i kontrollen. Offret vill anpassa sig, göra den andra personen glad och bygga ett liv tillsammans. Denna grundläggande mänskliga längtan vrids och förvrängs till ett verktyg för att bryta ner personligheten och etablera total dominans. Detta sker stegvis och manipulativt, vilket gör det extremt svårt för offret att själv se vad som händer och att bryta sig loss. Berättelsen från förundersökningen tecknar en bild av ett systematiskt svek där en persons vilja och integritet methodiskt förstörs.
