Larm om hårdhänt personal och bristande hygien på en demensavdelning nådde aldrig de politiker som formellt ansvarar. Anhöriga vittnar om år av missförhållanden där gråt beskrivits som vanligt, medan enhetschefer bytts ut sex gånger på fem år.
Socialnämndens ordförande, socialdemokraten Lars-Erik Olsson, säger sig vara bedrövad över situationen på Bollegårdens demensavdelning. Han menar att larmen om vanvård stannat på chefsnivå och aldrig nått fram till politikerna. Detta har, enligt honom, förhindrat nödvändiga politiska beslut. Rapporter och anhöriga beskriver dock en verksamhet i misär med hårdhänt personal och hygienproblem. ”Det är nästan lite misär. Det är ju inte ovanligt att man gråter. En sån sårbar verksamhet har jag aldrig hört talas om faktiskt”, konstaterar Olsson.
Chefsrot och frånvarande kontinuitet
Ett centralt problem som pekas ut är den extrema omsättningen bland enhetschefer. Sex chefer har slutat under de senaste fem åren, vilket brutit kontinuiteten och försvårat ansvarsutkrävande. Trots detta försvarar den politiske ordförande situationen med hänvisning till fri arbetsrätt. Anhöriga har upplevt missförhållandena under flera år, men en genomsyn av verksamheten inleds först nu. Politikern erkänner att systemet brutit samman: ”Det ska finnas en röd tråd hela vägen mellan politik och de på golvet. Och om de nu klagar någonstans och det fastnar, då är det ju otroligt olyckligt.”
Ett system som sviker de mest sårbara
Medan ansvariga diskuterar kommunikationsbrister, fortsätter anhöriga att vittna om vanvård mot några av samhällets mest skyddbehövande. Situationen beskrivs som helt oacceptabel, där ett fåtal anställda sätter press på hela verksamheten. Den politiska ledningen framstår som avskärmad från verkligheten på golvet, trots att de formellt bär det yttersta ansvaret för vården av äldre med demenssjukdom.
