De friades från misstankar om barnmisshandel efter att ha sökt vård för sin dotters svullna arm. Nu, fyra år senare, riskerar de att förlora vårdnaden om henne permanent. Socialtjänsten står fast vid sin bedömning trots att polisutredningen lades ner och föräldrarna själva samlat expertutlåtanden som pekar på en medicinsk orsak.
För Razmus och Sanna började allt med en svullen arm och några blåmärken på deras fem månader gamla dotter Freja. De sökte vård på Östra sjukhuset i Göteborg, men istället för hjälp blev de misstänkta för barnmisshandel. Röntgen visade flera frakturer, och dottern omhändertogs omedelbart. Föräldrarna greps och satt häktade. Idag, fyra år senare, är de friade från brottsmisstankarna, men dottern har inte kommit hem. Socialtjänsten vill nu genomföra en vårdnadsöverflyttning, vilket skulle göra placeringen i familjehemmet permanent.
– Att bli frånsliten sitt barn när man söker vård för att någonting är fel och i samband med det tas ens dotter ifrån en. Jag kände under hela den tiden att jag var levande död, säger Sanna. – Vi är moment 22. Vi sitter fast. Och eftersom vi inte är överens om grunden till LVU så står vi stilla.
Expert mot expert i medicinsk tvist
Efter att ha släppts från häktet inledde föräldrarna en egen kamp för att förstå dotterns skador. De anlitade internationella och svenska specialister som granskade röntgenbilderna och journalerna. Deras slutsatser skiljer sig radikalt från den som Drottning Silvias barnsjukhus kom fram till.
Den amerikanske radiologen David Ayoub, experten Ulf Högberg och barnläkaren Roland Sennerstam pekar alla på att Freja hade mycket låga D-vitaminnivåer vid födseln och tecken på rakit, en metabol bensjukdom som gör skelettet skört och kan leda till frakturer utan yttre våld. De menar att vissa röntgenfynd som tolkats som tecken på misshandel i själva verket kan vara läkningsförändringar från rakit. Dessutom upptäcktes ytterligare en fraktur drygt två veckor efter omhändertagandet, när båda föräldrarna satt häktade och inte kunde ha orsakat den.
Läkarna vid Drottning Silvias barnsjukhus står dock kvar vid sin ursprungliga bedömning: att skadorna var typiska för barnmisshandel och att ingen bakomliggande sjukdom kunde förklara dem. De utgick från D-vitaminprover tagna vid vårdtillfället, som var normala. De externa experterna hävdar att nivåerna kunde ha normaliserats genom tillskott, medan skelettskadorna fortfarande fanns kvar.
Socialtjänsten: Bristande insikt blockerar återförening
Trots att polisutredningen lades ner på bristande bevis och föräldrarna är friade, står socialtjänsten fast vid sin utgångspunkt. Myndigheten har ingen egen medicinsk expertis och förlitar sig på sjukhusets första utlåtande. Eftersom föräldrarna inte accepterar den bedömningen, utan istället hänvisar till de alternativa expertutlåtandena, anses de ha “bristande insikt” i det som socialtjänsten ser som grunden för omhändertagandet.
– Vi förstår varför hon är placerad, men vi är inte eniga om vad som har hänt. Grunden till LVU. Och då brister vi i insikten, säger Sanna. Denna oenighet har blivit en återvändsgränd. Under de fyra åren har mötestiden med dottern successivt ökat från en halvtimme i månaden för mamman till en timme i månaden för båda föräldrarna. – Efter allt man gått igenom så är det ju också ett trauma för ett så pass litet spädbarn att vara utan sina föräldrar. Men också för oss. Så det var ju jättetungt att bilda en anknytning med sitt barn under den långa perioden, säger hon.
Lex Lilla hjärtat blir familjens fälla
Nu aktualiseras Lex Lilla hjärtat, lagen som infördes för att skydda barn i familjehem efter dödsfallet av treåriga Esmeralda. Lagen innebär att LVU-vård inte får upphöra förrän de omständigheter som låg till grund för omhändertagandet har förändrats på ett varaktigt sätt. Socialtjänsten ska också överväga vårdnadsöverflyttning när ett barn varit placerat i samma familjehem i två år. För Freja har det gått fyra år.
Socialtjänsten hänvisar till dessa lagändringar och menar att barnets ålder, den långa placeringstiden och anknytningen till familjehemmet nu måste vägas in. Regeringen vill dessutom skärpa reglerna ytterligare genom att ge barnets anknytning till familjehemmet ännu tyngre vikt, ett förslag som kallas “Lex Lilla hjärtat på riktigt”.
För Sanna och Razmus innebär detta att de, trots att de friats, riskerar att förlora sin dotter för alltid på grund av en medicinsk tvist de inte lyckats lösa. Socialtjänsten uppger att målet är återförening när det är möjligt, men att de omsorgsbrister som låg till grund för beslutet först måste ha upphört. Föräldrarna ser ingen annan väg ut än den de velat gå från början. – Det finns ju ingenting annat vi vill än att få hem vårt barn.
