Kommunens chefer pressades hårt under rättegången i Hässleholms tingsrätt. Vittnen och dokumentation bekräftade händelserna som ledde till att en bemanningssjuksköterska stämde kommunen och krävde skadestånd för kränkning. Två chefer lämnade motstridiga uppgifter under ed. Efter rättegången anmälde sjuksköterskan en av dem för mened.
Sjuksköterskan hade sagt upp sig efter mindre än en vecka i hemsjukvården i Hässleholm på grund av katastrofala arbetsförhållanden. Hon beskrev att hon ofta fick göra tre sköterskors arbete utan introduktion. ”Jag insåg redan efter två-tre dagar att jag inte kunde vara kvar utan att riskera min legitimation”, förklarade hon inför tingsrätten. Trots att cheferna hade fått information om uppsägningen och den månadslånga uppsägningstiden hävdade de att kommunen hade avslutat uppdraget i förtid på grund av misskötsel. En vikarierande chef kom till arbetsplatsen och meddelade att uppdraget avslutades omedelbart.
Förtal kostat vikariat
Denna chef uppgav också för en chef i en annan kommun att sjuksköterskan gjort ett allvarligt fel genom att ge en patient insulin utan att ta av sig jackan. På grund av uppgiften gick sjuksköterskan miste om ett tre veckor långt vikariat. Kravet på 15 000 kronor i skadestånd grundades på förtal och ofredande, bland annat genom att kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska Birgitta Ljungbeck hade uttalat sig på liknande sätt i en tidningsintervju. Sjuksköterskan betonade att hon hade identifierats på en specifik arbetsplats i ”en väldigt betydande media i Hässleholm som läses av alla och framförallt av cheferna på kommunen”.
Kommunen, som företräddes av en egen jurist och en verksamhetschef utan försvarsadvokat, förnekade förtal och ofredande. De medgav att kommunens företrädare hade uppgett att uppdraget avslutats i förtid, men hävdade att uppgiften stämde och att uttalandena inte var avsedda att misskreditera. De medgav också att kommunen hade fått kännedom om uppsägningen, men hävdade att det inte var klarlagt när.
Chefens vittnesmål ifrågasatt
Chefen från den andra kommunen vittnade om att han blev förvånad över vad Hässleholmschefen sa när han ringde upp henne inför den nya anställningen. ”Då hade hon ändrat sig”, konstaterade han. Det enda han mindes att chefen i Hässleholm hade anklagat sjuksköterskan för var att inte ha tagit av sig jackan. ”Jag upplevde att hon inte gav en rättvis bild av arbetsmiljön och omständigheterna”, förklarade han. Han intygade att referensen från bemanningsföretaget stämde och att han inte hade haft något emot att anställa sjuksköterskan när han väl fått veta hur det låg till, men då var det för sent.
Den vikarierande chefen, som hävdade att hon hade avslutat uppdraget, vittnade om att hon samma dag hade talat med bemanningsföretaget och kommit överens om att det var sista arbetsdagen. ”Jag behövde göra det för att trygga patientsäkerheten”, sa hon. Hon uppgav dock fel bemanningsföretag. Trots att hon mindes sms-konversationen där sjuksköterskan informerat om sin uppsägning, svarade hon nej när hon fick frågan om hon redan kände till den. Hon utbytte blickar och små leenden med kommunens ombud innan hon svarade: ”Vi hade inte fått det bekräftat”.
På frågan om vem som gett henne uppdraget att avsluta ett bemanningsuppdrag hänvisade hon till den ordinarie chefen via mejl. Den ordinarie chefen svarade däremot att hon inte visste om hon hade befogenhet att göra det. Den vikarierande chefen stod fast vid att ett skäl var att sjuksköterskan gett insulin med jackan på, vilket hon beskrev som att inte följa basala hygienrutiner. Hon hävdade att sjuksköterskan på grund av detta och andra avvikelser inte hade arbetsgruppens förtroende.
Anklagelser om arbetsbrister
Sjuksköterskan, med lång erfarenhet som specialistsjuksköterska, tillbakavisade anklagelserna. Hon förklarade att fel förbandsmaterial använts vid en omläggning eftersom det rätta inte fanns tillgängligt. Hon kritiserades också för spädning av morfin, men hävdade att det var säkrast att späda en sådan liten mängd, en metod som används inom anestesi där hon tidigare arbetat. Inga riktlinjer för spädning av morfin fanns inom kommunens verksamhet, vilket sjuksköterskan pekade på som ett tecken på brister i styrdokumentationen.
Birgitta Ljungbeck, som också hade sagt upp sig, menade att kommunen inte behövde ta fram sådana riktlinjer eftersom spädning av morfin över huvud taget inte förekom inom kommunens verksamheter. Hon bekräftade att hon inte var felciterad i tidningsintervjun, men förklarade att det arbetsrättsliga inte var hennes ansvar. Hon berättade att hon fått ett mejl från en anställd den 16 april, efter arbetstid, som beskrev muntliga klagomål om brister i sjuksköterskans arbete.
En annan chef i omsorgen hade samlat ihop vittnesmål från personalen om olika felsteg i en skrivelse, daterad den 29 april – tretton dagar efter att uppdraget avslutats. Kommunen försökte lägga fram skrivelsen som bevisning i sista stund. Sjuksköterskan yrkade att den skulle avvisas, med motiveringen att målet handlade om vad som sagts till chefen i den andra kommunen och att materialet inte var relevant.
Domaren: ”Vårdslöst”
Domaren, rådman Hannah Falkroos, påpekade att bevisning ska presenteras i god tid före förhandlingen. I det här fallet hade den skickats till tingsrätten ”för kännedom”. Efter en paus beslutade hon att bevisningen fick användas, men konstaterade: ”Det är vårdslöst, men inte grovt”. I sitt slutanförande hävdade sjuksköterskan att chefen ljög om att hon fått uppdraget via mejl från den ordinarie chefen. ”Därför kan det inte sättas någon som helst tilltro till hennes vittnesmål”, förklarade sjuksköterskan, som efter rättegången gjort en åtalsanmälan om mened. Domen meddelas den 16 november.
