Utredningar av allvarliga brott mot barn överskrider systematiskt de rekommenderade tidsramarna, vilket utsätter redan sårbara barn för ytterligare psykiskt lidande. En granskning pekar på strukturella brister som orsak.
Istället för att avslutas inom tre månader drar utredningarna ut på tiden. Anledningarna är flera: bristfällig uppföljning, hög personalomsättning och en akut brist på specialistkompetens för att hantera digitala bevis. Även fall med begränsat material kan fastna i systemet.
Känsla av övergivenhet hos offren
Föräldrar och barn som väntar beskriver en skadlig period av ovisshet och rädsla. Många upplever att polisen inte tror på dem eller att deras ärende nedprioriteras. Den långa väntan riskerar att förvärra trauma och underminera förtroendet för rättssystemet.
Krav på resurser och prioritering
Organisationer som bekämpar övergrepp mot barn betonar att snabba och fullständiga utredningar är avgörande för att förövare ska dömas. De efterlyser skärpta lagar, avsevärt ökade resurser och en tydlig prioritering av denna brottslighet för att skydda barn och skipa rättvisa.
