Barn och unga utsätts för övergrepp, våldtäkter och uppmanas till sexhandel på Statens institutionsstyrelses hem. Kritik mot myndighetens nuvarande form växer, med krav på att lägga ner verksamheten och istället ta efter Norges modell.
Tvångsvård representerar samhällets yttersta maktutövning över individen. Föreställ dig en ungdom med en bakgrund präglad av våld och missbruk, vars beteenden kan skada både henne själv och andra. Det hon behöver är en trygg och förebildsam storasyster från samhället – någon som ökar friheten där den saknas, ställer krav och håller henne borta från trubbel. I stället möter hon en toxisk pojkvän som själv skapar faror. Hon har hamnat på Sveriges farligaste myndighet.
Verkligheten på SiS-hemmen beskrivs som brutal. Unga i tvångsvård blir tagna på brösten och rumpan vid visitationer, erbjuds droger och cigaretter i utbyte mot sex och utsätts för systematiska sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter. Unga tjejer som ska få behandling för att sluta sälja sex har istället erbjudits narkotikaklassade läkemedel mot att utföra en lapdance för manlig personal. Detta är inte isolerade händelser utan ett mönster.
Över 200 anmälningar om sexuellt våld
Sedan SiS gick upp i stabsläge i juni 2022 med hänvisning till platsbrist har blickarna riktats mot myndighetens inre förhållanden. En studie från flera barnrättsorganisationer visar att över 200 fall av sexuella kränkningar och våld har rapporterats från boende på SiS-hem under de senaste åren. En rapport från 2020 med den talande rubriken ”Istället för att få hjälp blev jag utsatt för sexuella övergrepp” samlade vittnesmål från unga om övergrepp begångna av personal. Frågan är om Statens institutionsstyrelse har förvandlats från en skyddsinstitution till en fara i sig.
Kärnan i kritiken är att SiS misslyckas med sitt huvudsakliga uppdrag: att ge behandling. Många av de unga som placeras får inte den individuella hjälp de behöver. Istället för att bryta destruktiva beteendemönster hamnar de i en låst miljö med minimalt stöd, vilket ofta cementerar de problem som förde dem dit från början. Syftet med tvångsvården – att skydda den unga och omgivningen samt erbjuda vård – urholkas när vården uteblir.
Kommunerna tysta trots akut platsbrist
Bristerna påverkar hela kedjan. I dagsläget kan det dröja flera veckor innan samhällets mest våldsamma ungdomar får en plats på låst institution, trots att socialkontoren har beslutat om tvångsvård. Kötiderna är långa, och SiS kan inte möta behovet. Det anmärkningsvärda är den frånvaron av reaktion från landets kommunpolitiker och socialnämnder, som är de som fattar besluten om tvångsvård. Trots att SiS brister allvarligt försvårar genomförandet av deras egna uppdrag, har kritiken varit anmärkningsvärt svag från detta håll.
Konsekvenserna blir långtgående. En ny generation ungdomar riskerar inte bara att förlora sin autonomi genom tvånget, utan också sin tro på ett medmänskligt samhälle. De får erfara ett system som, istället för att stödja, utnyttjar dem. Detta skapar ett djupt misstroende som kan vara svårt att reparera.
Norge visar vägen med öppnare vård
Alternativ finns. I Norge har man avvecklat ungdomsfängelser och låsta institutioner till förmån för öppnare behandlingsinriktade boenden. Där får ungdomarna tillgång till utbildning, yrkesvägledning och intensiv psykologisk hjälp. Modellen har visat sig vara mer effektiv för att bryta kriminella banor och återintegrera unga i samhället, jämfört med den svenska modellen som ofta prioriterar kontroll och inlåsning framom faktisk behandling.
Institutionsmiljön i sin nuvarande form bedöms av många experter och granskare som i sig skadlig för barns utveckling. Kravet på att lägga ner SiS i sin nuvarande form blir allt högre. Lösningen pekas ut som bättre, mer human vård och mindre tvång. Myndigheten som ska vara samhällets snälla storasyster har, enligt vittnesmål och rapporter, blivit dess farliga motsats. Frågan är hur länge samhället accepterar att en statlig institution gör mer skada än nytta för de mest utsatta ungdomarna.
