Umeå kommun lägger betydligt mindre pengar på mat till sina äldreboenden än vad Kriminalvården gör för intagna på anstalterna i samma region. Skillnaden har väckt stark kritik och beskrivs som diskriminerande mot en redan utsatt grupp.
Med en livsmedelskostnad på 79 kronor per person och dygn på kommunens äldreboenden står siffrorna i skarp kontrast mot de 113 kronor som spenderas per intagen på anstalten i Sörbyn och 87 kronor i Umeå. Professor Brittinger Saverman, som även arbetar inom kommunens äldreomsorg, reagerar kraftfullt på skillnaden. Hon menar att det handlar om ålderism och diskriminering, och att kostnaden för de äldre är för låg för att säkerställa en näringsrik kost.
Myndigheter försvarar skillnaden
Kriminalvårdschef Conny Dahl försvarar sin verksamhets kostnader som rimliga, med ett mål att ligga strax under 90 kronor. Han hävdar att man “slimmar så mycket vi kan utan att ta ner på kvaliteten”. Även områdeschef Maria Svensson inom äldreomsorgen menar att det är svårt att få ekonomin att gå ihop, men att maten är bra och näringsriktig. Båda ledarna anför att de intagna kan ha ett högre energibehov, vilket skulle motivera högre kostnader.
Äldre riskerar undernäring
Professor Saverman motsätter sig detta resonemang och pekar på att äldre personer har ett stort behov av näringsrik mat, inklusive grädde, smör och kött, för att undvika undernäring. Hon anser att kostnaden inom äldrevården inte borde vara lägre, utan tvärtom högre. Upprördheten delas av allmänheten, som Umeåbon Annika Arnefu, som uttrycker ilska över att de som byggt upp Sverige inte prioriteras. Situationen belyser en strukturell ojämlikhet där en sårbar grupp i samhällets vårdnad får mindre resurser än personer i statlig förvar.
