Ambulanspersonalen i Haparanda har i ett år tvingats arbeta i en provisorisk barack med avföring utanför dörren och långsammare utryckningar. En tillfällig lösning har blivit permanent, vilket personalen nu vägrar acceptera.
Arbetsplatsen består av två sammankopplade byggbaracker på hälsocentralens innergård. Personalen beskriver en klaustrofobisk miljö där de är inlåsta bakom sju dörrar, varav fyra är låsta, vilket förlänger utryckningstiden. På nätterna fryser det och på morgnarna har de ibland mötts av avföring utanför baracken. Flytten skedde efter att mögelproblem upptäckts i de gamla lokalerna, men den tillfälliga lösningen har nu varat i ett helt år.
Systemet sviker – utryckningstiden går inte att uppnå
Den långa vägen ut från baracken gör att personalen inte längre klarar den kritiska utryckningstiden på 90 sekunder. Trots detta hävdar verksamhetschefen för ambulansen i Norrbotten, Erika Hubertstotter, att en tidigare genomförd mätning visar att tiden går att uppnå. Personalen är ense om att detta inte stämmer med verkligheten. Hubertstotter menar att man var nära en lösning, men att nya problem med fler lokaler på hälsocentralen upptäcktes, vilket tvingat fram ytterligare provtagningar och försenat ombyggnationen.
Myndighetens passivitet förlänger lidandet
Ambulanssjukvårdaren Andreas Hara uttrycker en otillhörig känsla av att inte längre vilja komma till arbetet på grund av förhållandena. Kollegan Pasi Pankolainen beskriver hur de försöker skapa någon form av trivsel i en miljö där avloppsrören syns och hygieniska problem är ständigt närvarande. Myndighetens hantering av situationen präglas av förseningar och nya hinder, medan personalen tvingas arbeta under omänskliga förhållanden som direkt påverkar deras arbetsmiljö och, i förlängningen, patientsäkerheten.
