Malou, 25, har vägt 30 kilo i flera år trots upprepade sjukhusvistelser. Hennes mamma kräver inläggning, men vården säger nej till den psykologiska hjälp hon behöver.
Malou beskriver sin anorexi som en demon som styr hennes tankar. Trots flera inläggningar har behandlingen inte gett resultat. Enligt henne erbjuds inte psykologisk behandling förrän vikten är normaliserad – ett krav som är omöjligt att uppfylla i hennes nuvarande tillstånd.
Hennes mamma, Petra, anklagar vården för att ha svikit. Hon har försökt få dottern inlagd utan framgång. ”De ser inte helheten,” säger hon. ”Det handlar inte bara om vikt, det handlar om en psykiatrisk sjukdom som kontrollerar hennes liv.”
Systemet misslyckas med de svåraste fallen
Professor Ata Ghaderi, klinisk psykolog, pekar på strukturella brister. Vården saknar individanpassning och kunskap om komplexa psykiatriska tillstånd. ”Kompetensen finns, men systemet är inte byggt för att hantera patienter med långvariga, svåra ätstörningar,” konstaterar han.
Rädslan för att bli frisk
För Malou är kampen dubbel. Hon vill bli frisk, men är samtidigt livrädd för vem hon är utan sjukdomen. ”Anorexin är min identitet och mitt sätt att kontrollera världen,” berättar hon. Utan den känner hon sig vilsen och utlämnad.
