Svenska arbetssökande utsätts för märkliga personlighetstester med frågor om dagdrömmar och konstant glädje. Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) riktar nu skarp kritik mot metoden och kallar dem för oseriösa ”hittepåverktyg” som slösar med skattepengar.
För att få ett jobb i kommuner och regioner, som i Stockholms stad, måste arbetssökande besvara bisarra frågor. ”Dagdrömmer du ofta?”, ”Arbetar du ganska ostrukturerat?” och ”Är du alltid glad?” är exempel på vad som ställs. Minister Johan Britz anser att detta har gått för långt. Han pekar på att HR-avdelningar fått för stort spelutrymme att själva ta fram metoder som saknar vetenskapligt stöd.
”Ibland är det väl så tyvärr att HR-avdelningar i inte minst kommuner och regioner har fått lite för stort spelutrymme att agera och själva ta fram de metoder som de tror på”, säger Britz. Han betonar att tester bör bygga på evidens, inte på godtycke. Rekryteringsprocesser finansierade med skattemedel måste enligt ministern vara så effektiva och kostnadseffektiva som möjligt, något dessa tester enligt honom inte är.
Sunt förnuft ersatt av formulär
Britz konstaterar att enkäter och fyll-i-formulär ofta har ersatt sunt förnuft och mänsklig kontakt i anställningssituationer. Han ifrågasätter värdet av många av de specifika frågor som ställs. ”Jag håller med. Det är en jättekonstig fråga”, svarar han på frågan om konstant glädje. Han anser att en hel del av dessa frågor inte tillför något värde i en rekryteringsprocess.
Ministern understryker att det i sig är rimligt att mäta en kandidats förmåga och potential, men att det måste ske på ett vetenskapligt grundat sätt. Problemet ligger enligt honom i användandet av metoder som inte är evidensbaserade. Han uppmanar till större aktsamhet med hur offentliga medel används i rekrytering.
Frågan om ansvar och godkännande
När frågan riktas mot varför dessa tester överhuvudtaget existerar, förskjuter Britz ansvaret. Han menar att frågan ska ställas till de chefer som godkänner användandet av olika typer av icke-evidebaserade tester. Detta indikerar ett systematiskt problem där beslutsfattare på lokal nivå tillåter metoder som saknar trovärdighet.
Kritiken från arbetsmarknadsministern belyser en större fråga om professionalism och resursförvaltning inom offentlig rekrytering. Slutsatsen är att skattepengar används för metoder som möjligen är meningslösa, medan de arbetssökande blir föremål för godtyckliga och konstiga utfrågningar i sin jakt på arbete.
