Barnen placerade i ett familjehem på det småländska höglandet har enligt åklagaren utsatts för en tillvaro präglad av våld, hot och frihetsberövande. Familjehemsparet åtalas för misshandel och olaga frihetsberövande, men förnekar samtliga anklagelser och menar att barnens berättelser är påhittade.
Totalt åtta barn har varit placerade i familjen, vid ett tillfälle fem samtidigt. Flera av barnen har berättat för socialtjänsten och polisen om hur de som bestraffning låstes in på sina rum. Två flickor har uppgett att deras dörrar haspades på natten för att de skulle hålla sig kvar. Åklagaren Alexandra Färm ser allvarligt på det som kommit fram under förundersökningen. Hon betonar att brotten riktar sig mot barn som av samhället placerats i familjehemmet, vilket försvårar och förvärrar situationen.
Inspelningar och skrämseltaktik
En ljudinspelning, gjord av ett av barnen, har spelat en central roll i utredningen. På bandet hörs familjehemsfadern skrika åt en trettonårig flicka. Han varnar henne för att det kommer att bli värre om hon fortsätter retas och säger: “Om du visste vad jag kan göra och vad jag har gjort med andra skulle du krypa ner under täcket och gråta.” En av flickorna har även berättat att hon upprepade gånger knuffats ner på golvet och in i möbler av familjehemsfadern.
Försvaret: Anklagelserna är uppdiktade
Familjehemsmammans försvarsadvokat, Oskar Hillman, hävdar att alla anklagelser är påhittade och uppdiktade av målsägarna, de placerade barnen. Han påpekar att en lång rad misstankar har riktats mot hans huvudman under förundersökningen, men att de flesta har lagts ner på grund av bristande bevis. Advokaten menar att målet i slutändan kommer att koka ner till en fråga om målsägarnas tillförlitlighet. Paret nekar specifikt till att ha haspat dörrarna, trots barnens samstämmiga uppgifter om inlåsningar.
Åklagaren har valt att endast ta ett fåtal av de många händelser som socialtjänsten fått rapporter om till åtal, med motiveringen att bevisningen inte räckt till för de övriga. Detta innebär att en rad misstankar om örfilar, bestraffningar och hot inte prövats i rätten. Frågan om barnen kan ha pratat ihop sig eller om deras berättelser är sanna kommer att avgöras av domstolen.
