Ett 14-årigt barn med autism och ADHD har flyttats mellan olika institutioner 18 gånger. En 13-åring och en 14-åring med autism har tagit sina liv. Enligt Autism- och Aspergerförbundet är bristen på kunskap och en samordnad ansvarsutkrävning en form av psykisk misshandel av några av samhällets mest sårbara barn.
Fall efter fall av unga med autism som placerats i ett kaotiskt institutionsväsende avslöjar ett systemiskt misslyckande. Liam var 11 år när han första gången togs i tvångsvård och skickades till ett statligt ungdomshem 40 mil från sitt hem. Han har autism och ADHD. Sedan dess har han flyttats 18 gånger mellan olika låsta hem och HVB-hem. Bristen på kompetens har, enligt föräldrarna, lett till nio akutbesök på BUP. De uppger att de själva är ensamma med ansvaret, med endast en BUP-kontakt som stöd.
För Liam, liksom för 14-åriga Josefin som tog sitt liv i september efter 33 olika placeringar, har livet blivit en flyttcirkus utan trygghet eller förståelse. Josefin fick sin autismdiagnos först vid 13 års ålder. En studie av Tatja Hirvikoski visar att suicidrisken för personer med autism utan intellektuell funktionsnedsättning är 9,4 gånger högre än för befolkningen i övrigt. Bakom statistiken finns barn som Jasmine, 13 år, som begick självmord på ett SiS-hem i juli i år.
Brist på kunskap leder till felaktiga beslut
En central orsak till lidandet är en genomgående brist på kompetens om autism inom socialtjänstens handläggning och på många placeringar. En felaktig bedömning av barnets bästa blir följden. Att skicka ett barn med autism till ett låst hem långt från hemmet, till en miljö utan autismkunskap och utan förberedelser, betecknar Autism- och Aspergerförbundet som psykisk misshandel. För Liam började problemen i skolan. När han inte längre kunde gå i grundsärskolan på grund av lagändringar och placerades i grundskolan, utsattes han för en ohanterbar stressnivå. Det var starten på en nedåtgående spiral.
På de olika HVB-hemmen har Liam inte fått den förutsägbara och lugna miljö som är avgörande för många med autism. Han har inte fått stöd för kommunikation, och ingen respekt har visats för hur han upplever sin vardag. Samma mönster sågs hos Josefin. Barnen har ryckts upp från sina sammanhang och placerats på ställen som inte förstår deras sätt att fungera.
Flyttcirkusen måste stoppas
Förbundet menar att många av dessa tragedier hade kunnat förhindras med tidig och korrekt insats. En tidig diagnos är avgörande för att kunna anpassa stödet i hem och skola. När familjens situation blir ohållbar krävs alternativa boenden som är skräddarsydda efter autistiska barns specifika behov: anpassat kommunikationssätt, förutsägbarhet, hantering av sinnesintryck och respekt för självbestämmande. Lösningen ligger i samordnade insatser mellan regionens psykiatri och kommunens skola, LSS och socialtjänst för att stödja familjen i hemmet.
Istället för detta har ansvaret bollats mellan aktörer medan barnen har utsatts för ett fängelselikt system med bestraffningstänk och isolering. Kravet är entydigt: bollandet av ansvar måste upphöra. Flyttcirkusen och de skadliga metoderna måste omedelbart stoppas.
