En ny rapport från Barnrättsbyrån och Childhood avslöjar allvarliga brister och övergrepp på SiS-hem för tvångsvårdade ungdomar. Det är inte första gången larmet går om missförhållanden inom statlig tvångsvård eller på HVB-hem. När samhället tar över ansvaret för ett barn, blir det en skyldighet att erbjuda skydd och god vård – inte att utsätta för nya trauman.
Placering på ett SiS- eller HVB-hem innebär en betydande kostnad för kommunerna, men det är barnen som betalar det slutgiltiga priset. De riskerar att bli i praktiken rättslösa när de hamnar i statens vårdnad. Trots att syftet är att ge stöd och omsorg, pekar rapporter på en verklighet där vården själv blir en källa till skada. Staten, som ska vara en garant för trygghet, blir i dessa fall ett direkt hot mot barns välbefinnande.
Krafttag krävs för att bryta mönstret
För att vända utvecklingen krävs omedelbara och konkreta åtgärder. Fokus måste ligga på att höja kvaliteten, säkerställa kontroll och ge barnen en röst. Det handlar om att bygga ett system där placering faktiskt leder till vård och rehabilitering, inte till ytterligare utsatthet. Följande punkter är centrala för en sådan förändring.
Åtgärder för att skydda de utsatta
Kraven på personal måste skärpas genom obligatorisk utbildning, bakgrundskontroller och tydliga lämplighetskrav. Tydliga kvalitetskrav på hemmen måste införas och följas upp med regelbundna, oberoende kontroller för att säkerställa att de uppfylls. Organiseringen av hemmen måste ses över för att undvika destruktiva miljöer där ungdomar med vitt skilda problem blandas.
Barn i tvångsvård måste garanteras rätten till ett juridiskt ombud för att inte stå ensamma mot en stor myndighet. Rutinerna för att rapportera och hantera avvikelser, som till exempel försvinnanden från hemmen, måste stramas upp avsevärt. Slutligen bör en ersättningsskyldighet införas gentemot kommunerna när insatserna uppenbarligen misslyckas, så att de får pengarna tillbaka för undermålig vård.
