Nittioåriga Berit Finth hade länge velat flytta till ett särskilt boende men fick avslag två gånger från Ystads kommun. Hon satt i rullstol efter en stroke, kände sig ensam och rädd i sin lägenhet. Först när hon brutit foten efter ett fall fick hon en plats – där hon avled efter 28 dagar.
Berit Finth levde med en otrygghet som växte för varje dag. Hennes sambo hade flyttat till ett demensboende och hon var beroende av hemtjänst. Trots att hon satt fast i sin lägenhet och kände en ständig rädsla för att något skulle hända, bedömde kommunen att hon inte hade tillräckligt stort behov av ett äldreboende. Enligt anhöriga var hon isolerad och kunde inte ta sig ut.
Det kritiska skedet kom när hon ramlade en natt och bröt foten allvarligt. Endast då godkändes ansökan om en plats på ett särskilt boende. Den säkerhet och det lugn hon längtat efter kom för sent. Berit Finth hann bara bo på boendet i 28 dagar innan hon avled. Hennes anhöriga menar att en tidigare flytt hade gett henne en tryggare och bättre slutperiod av livet.
Politisk debatt kring bristande platser
Fallet har blivit en valfråga i Ystad. Socialdemokraterna, representerade av Birgitta Schestrone-Nyman i socialnämnden, vill utvidga rätten till plats och hävdar att det finns utrymme för en mjukare tolkning av behovsbedömningen. De vill enligt egen utsago satsa på detta i budgeten.
Moderaternas ordförande i samma nämnd, Anne Olofsdotter, för en annan linje. Hon vill istället höja kompetensen i hemtjänsten och satsa på sociala aktiviteter så att äldre ska kunna bo kvar hemma. Hon understryker att de som har ett lagstyrkt behov också får en plats och att bedömningen är rättssäker. Kritiker menar att systemet som det fungerar nu misslyckas med att skydda de mest utsatta, vilket Berit Finths fall tydligt illustrerar.
