Antalet flickor som tvångsvårdas för livshotande ätstörningar har skjutit i höjden. En ökning på 300 procent på sex år avslöjar ett system som inte längre når de mest utsatta barnen. Sociala mediers skadliga råd och långa vårdköer tvingar allt yngre patienter in i den psykiatriska tvångsvården.
Statistiken talar ett entydigt språk. Under förra året vårdades 438 flickor upp till 17 år i psykiatrisk heldygnsvård för ätstörningar – en ökning med 25 procent jämfört med året innan. Nästan hälften av dessa, cirka 200 flickor, vägrade vård och omhändertogs enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Jämfört med 2017 innebär det en explosion med 300 procent. Gruppen är nu den största bland alla barn som omfattas av tvångsvård.
– Det är jätteoroande, säger Helena Forsman, verksamhetsutvecklare på föreningen Frisk och fri. Bakom siffrorna döljer sig en verklighet där barn blir allvarligare sjuka, i yngre åldrar, innan vården ingriper. Niklas Långström, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen, konstaterar att svår anorexi har sjunkit ned i åldrarna. För mindre barn kan en snabb viktminskning bli livshotande på kort tid, vilket kan vara en del av förklaringen till den kraftiga ökningen av tvångsvård.
Sociala medier gör sjukdomen osynlig
En central fråga är varför barnen inte fångas upp tidigare. Forskaren Ata Ghaderi, professor i psykologi, pekar på sociala medier som en bidragande faktor. Plattformarna har blivit en kunskapsbank för att dölja sjukdomen. – Barnen hittar tips på sociala medier på hur de ska kunna dölja ätstörningarna, vilket gör att föräldrarna missar det i högre utsträckning, säger Ghaderi. Detta gör att varningssignaler förbises tills sjukdomen nått ett kritiskt, livshotande skede som kräver omedelbar och ofta tvångsmässig insats.
Parallellt med detta lyfter vårdaktörer och företrädare för patienter allvarliga brister i vårdkedjan. På föreningen Frisk och Fri rapporteras om långa väntetider och en känsla av att barn och vårdnadshavare bollas mellan olika instanser. Detta fördröjer insatser och kan tvinga patienter direkt in i den slutmottagande heldygns- och tvångsvården, istället för att få stöd i öppenvård. Helena Forsman vill inte peka ut en enskild orsak, men understryker behovet av en samhällsanalys.
Brist på resurser sätter systemet ur spel
Den totala psykiatriska heldygnsvården för barn har också ökat. Förra året var 3 242 barn inlagda. Vanligaste diagnoserna är depression, ångest och drogproblem. I regioner som Kalmar, som har flest inlagda barn i relation till befolkningen, förklaras delar av bilden med en hög andel barn i HVB-hem och familjehem. Dessa barn löper en större risk för inläggning. Maria Lepenioti, chefsöverläkare, betonar systemets sårbarhet. – Vi är beroende av att allt fungerar runt barnet, i skolan och i socialtjänsten. Vi är beroende av samverkan.
Bakom samverkansbristen ligger ofta resursbrister. Bup i Kalmar lyfter att brist på insatser till unga i tidiga skeden kan driva på ökningen i den dyra och ingripande heldygnsvården. Systemet, som är beroende av att flera aktörer ska fungera smidigt tillsammans, visar sig ha stora springor. När skolan, socialtjänsten eller öppna psykiatrin inte har kapacitet att agera, blir slutet på kedjan – den psykiatriska tvångsvården – den enda utvägen för allt fler, allt yngre flickor.
