Flera barn har placerats i tillfälliga hem där de utsatts för allvarlig risk eller skada. Kommunen har nu gjort flera Lex Sarah-anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg (IVO), där man i ett fall konstaterat att förhållandena utgjort en fara för barnens liv.
Anmälningarna, som skickades iväg under veckan, omfattar fem separata fall där barn på olika sätt farit illa. Händelserna har uppdagats under 2023 eller 2024, men pågått under varierande lång tid. Den socialt ansvarige socionomen Lars Bergstrand, som har granskningsansvar inom verksamheten, ser ett tydligt mönster. – Det som är gemensamt är att de handlar om att skyddet av barn har brustit, säger han.
Barnens öden skiljer sig åt, men en gemensam nämnare är att de utsatts för risk eller skada på grund av brister i utrednings- och placeringsarbetet. Placeringar har genomförts i hem som inte undersökts tillräckligt noggrant, eller så har placeringar dragit ut på tiden och skett för sent. – Svårigheten har varit att ha en framförhållning, det riskerar alltid att gå ut över barnens skydd och det ger en tuff arbetssituation för de som arbetar med att skydda barnen, förklarar Bergstrand.
Systemet har tappat barnperspektivet
Bergstrand betonar att anmälningarna utgör ett litet antal jämfört med verksamhetens totala ärendemängd, men att toleransen måste vara extremt låg när det gäller barns säkerhet. – Vi har inte levt upp till att ge barnen tillräckligt skydd, säger han. Han pekar på en tuff arbetssituation med hög arbetsbelastning för socialsekreterarna som en bidragande orsak. Det leder till akuta lösningar där inte allt hinner göras korrekt.
Ett ytterligare och grundläggande problem är den stora bristen på både jourhem för tillfälliga placeringar och familjehem för längre vistelser. Denna brist tvingar fram snabba, ofullständiga akutlösningar. – Någonstans har vi tappat en del av barnperspektivet, som system, inte som enskilda socialsekreterare, konstaterar Bergstrand. Han understryker vikten av att lyssna nedåt i organisationen för att upptäcka och åtgärda sådana strukturella problem.
Barnen fastnar i tillfälliga lösningar
En av anmälningarna belyser även problemet med att barn blir kvar alltför länge i hem som är avsedda att vara tillfälliga. En rapport från 2023 visade att hälften av barnen på jourhem stannade längre än de 180 dagar som lagen rekommenderar. Enligt Bergstrand är situationen sannolikt oförändrad på grund av den fortsatta brister på platser.
– Det är kanske första gången de får en omsorg de aldrig fått tidigare. Om de bor där lång tid hinner de knyta an, de blir som extraföräldrar och samtidigt lever de i en ovisshet om vart de ska flytta sen. Ur ett barnperspektiv är det ohyggligt, säger Bergstrand. Den långa vistelsen i en tillfällig placering skapar en känslomässig osäkerhet som i sig är skadlig för barnet.
Fler anmäler – ett tecken på förändring?
Trots de allvarliga bristerna ser Bergstrand ett positivt tecken: fler socialsekreterare och arbetsledare inom barn- och ungdomsverksamheten gör nu Lex Sarah-anmälningar. – Jag tror inte det beror på att problemen ökat utan att fler börjar reagera. Det är oerhört viktigt att den här rapporteringen fortsätter, säger han. Han menar att det är en nödvändig del av det professionella ansvaget att agera när placeringar sker i oundersökta hem eller blir återkommande utan ordentlig utredning.
Bergstrands slutsats är entydig: systemet har inte gett barnen det skydd de har rätt till. Arbetsbelastning, brist på resurser och strukturella svagheter har samverkat med allvarliga konsekvenser för de utsatta barnen. Rapporteringen till IVO framstår som ett sista uttryck för ett system som insett egna, systemiska brister, men som ännu inte lyckats vända trenden för de barn som är mest beroende av dess skydd.
