Antalet barn som inte går till skolan har fördubblats sedan 2018. En sammanställning visar att minst 50 procent fler barn är hemmasittare idag jämfört med före pandemin. Föräldrar vittnar om ett system som lämnar dem ensamma i en plågsam kamp.
Statistiken är slående. Mellan 2018 och 2025 har antalet så kallade hemmasittare i Sverige fördubblats. Det innebär att minst 50 procent fler barn nu stannar hemma jämfört med tiden före covid-19-pandemin. Siffrorna, som SVT tagit del av, är sammanställda av föräldranätverket Rätten till utbildning och baseras på data från skolplattformar som Skola24 och Schoolsoft. Data omfattar perioden 2019 till vårterminen 2025 och inkluderar rapporter från mellan 22 och 41 av landets 290 kommuner, däribland storstäderna Stockholm, Malmö och Göteborg.
Bakom siffrorna finns tusentals familjer i kris. Föräldrar beskriver en plåga som drabbar hela hushållet och en överväldigande känsla av maktlöshet. De pekar på en bristande samordning och ett frånvarande stöd från både skolväsendet och andra myndigheter. Många har försökt allt för att få sina barn tillbaka till skolbänken, men möts ofta av en byråkratisk vägg.
En kamp mellan skola och psykiatri
Orsakerna till frånvaron är komplexa och kan inkludera diagnoser som ADHD eller autism, mobbning, eller psykisk ohälsa som ångest och depression. Gemensamt för föräldrarna är dock upplevelsen av att bli bollade mellan olika instanser. De berättar om hur de pendlar mellan skolan och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), medan utredningar drar ut på tiden och barnets situation förvärras. Under tiden kan hög frånvaro leda till att skolan gör orosanmälningar till socialtjänsten.
Detta skapar en rädsla hos många föräldrar för att de ska bli ifrågasatta eller att deras barn ska omhändertas. Istället för att upplevas som en partner i arbetet med barnets bästa för framstå myndigheterna som en hotbild. Föräldrar efterlyser ett mer samordnat och proaktivt stöd, med konkreta resurser och verktyg för att bryta isoleringen och få barnet tillbaka till en utbildning.
Ingen väljer att sitt barn ska lida
En återkommande ton i föräldrarnas vittnesmål är att ingen frivilligt väljer denna situation. De betonar att de kämpar för sina barns rätt till utbildning och välbefinnande, men att de lämnas att bära det fulla ansvaret ensamma. Sammanställningen av statistiken understryker ett växande samhällsproblem som inte visar tecken på att avta. Analysen har tagit hänsyn till variationer i datainsamlingen mellan olika år.
