Döva fångar är särskilt utsatta för återfall i brott efter frigivning. Kriminalvården saknar kunskap om deras behov, vilket ökar risken för återfall, enligt forskning.
Enligt kriminologen Emma Cid är döva som avtjänat straff extra sårbara för att återfalla. Isoleringen i fängelset är ofta större för dem, vilket försvårar återanpassningen till samhället. Cid betonar att döva behöver kontaktpersoner med teckenspråkskunskaper redan under tiden i anstalt för att få rätt stöd.
Brister i det dagliga mötet
Kriminalvården erkänner att de inte är väl förberedda på dövas situation. Även om rutiner finns för formell tolkning och fysiska hjälpmedel, blir det dagliga mellanmänskliga kontakterna ofta begränsade till skriftlig kommunikation. Denna brist isolerar fångarna ytterligare.
Ansvarsspiral ökar risken
Myndigheten pekar på att frivården har det yttersta ansvaret för återintegrering. Forskningen visar dock att stödet måste börja tidigare. Utan adekvat insats under fängelsevistelsen riskerar de döva fångarna att lämnas utan de verktyg som behövs för ett liv utanför brottsligheten.
