En kritisk granskningsrapport avslöjar att Norrköpings kommuns brottsförebyggande arbete för barn och unga är bristfälligt. Insatserna kommer för sent, och dokumentationen är så undermålig att effekten av åtgärderna inte går att utvärdera.
Rapporten, framtagen av kommunens egna revisorer, pekar på ett systemfel där barnen inte får den hjälp de behöver i tid. Istället för att agera förebyggande väntar kommunen ofta tills barnen redan hamnat i destruktiva miljöer och kriminella nätverk. Detta innebär att sårbara individer får lida skada innan samhällets skyddsnät aktiveras.
Dålig dokumentation döljer misslyckanden
En central brist som granskningen lyfter är den undermåliga dokumentationen. Revisorerna konstaterar att det är omöjligt att bedöma om de insatser som faktiskt görs har någon positiv effekt. Detta skapar ett informationssvart hål som gör det svårt att ansvara för resursanvändningen och att styra arbetet mot bättre resultat för barnen.
Politisk ledning försvarar sig
Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Olle Vikmång, erkänner att dagens insatser inte räcker till. Samtidigt försöker han avvärja kritiken genom att hävda att rapporten är gjord för tidigt och att revisorerna saknar nödvändig sakkunskap. Revisorn Jörgen Rundgren avfärdar detta och påpekar att deras roll är att granska, inte att utföra, det brottsförebyggande arbetet. Vikmångs svar tolkas som ett försök att flytta fokus från de konkreta misslyckandena som rapporterats.
Rapporten kommer nu att hanteras av kommunstyrelsen. Kritikerna menar att oavsett valresultat måste frågan om de utsatta barnens säkerhet prioriteras högre, med tydliga åtgärder för att förhindra att fler unga dras in i kriminalitet på grund av kommunens passivitet.
