En regeringsutredning föreslår att polisen ska få tillverka fiktivt övergreppsmaterial på barn för att infiltrera brottsliga forum. Förslaget, som mött skarp kritik, riskerar att normalisera skadliga bilder och ytterligare utsätta barn.
För att bekämpa grov brottslighet vill en statlig utredning ge polisen rätt att själva skapa fiktiva bilder och filmer som skildrar övergrepp på barn. Metoden, som beskrivs som en provokativ åtgärd, är tänkt att fungera som en nyckel för att ta sig in i slutna nätverk där verkligt material sprids. Beslutet att tillåta sådan verksamhet skulle fattas av åklagare när det anses vara av synnerlig vikt för en utredning.
Barnrättsorganisationerna reagerar omedelbart med stark varning. De ser en direkt fara i att staten genom sin polismakt börjar producera material som i sig utgör en kränkning av barns integritet, även om det är fiktivt. Kritiken lyfter fram risken för en glidande skala där gränser suddas ut och en ökad normalisering av övergreppsbilder kan ske.
Organisationer varnar för normalisering
“Det finns en uppenbar risk för ökad spridning och att detta legitimiserar en vidrig brottslig marknad”, säger Ida Östensson, generalsekreterare för barnrättsorganisationen Child X. Hon betonar att fokus istället bör ligga på att strypa tillgången till plattformar och teknik som möjliggör skapandet och delandet av sådant material överhuvudtaget.
Krav på tydliga ramar och ansvar
Även om behovet av effektiva utredningsmetoder erkänns, efterlyser experter extrem försiktighet. Barnrättsjuristen Susanna Pettersson på Ecpat understryker att om förslaget genomdrivs måste det omges av mycket strikta och tydliga ramar. Hon pekar samtidigt på att ansvaret är brett och inte enbart vilar hos polisen, utan även hos de tekniska aktörer vars plattformar och AI-verktyg används för att skapa realistiskt fiktivt material.
Utredaren Stefan Johansson har föreslagit att de nya befogenheterna ska träda i kraft den 1 mars 2027. Förslaget ligger nu ute på remiss till berörda myndigheter och organisationer, där kritikerna entydigt hävdar att andra lösningar måste prioriteras för att inte barns säkerhet och rättigheter ska sättas i fara.
