Flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får systematiskt sämre stöd i svenska skolan enligt en ny rapport från riksdagens utbildningsutskott. Studieresultaten sjunker kraftigt, särskilt bland flickor med autism och ADHD, som diagnostiseras senare och får mindre hjälp än pojkar.
Jenny Gustafssons tvillingdöttrar Astrid och Ingrid diagnostiserades med ADHD 2021 efter år av kamp för att få rätt stöd. Astrid beskrev hur hon upplevde enorm press att vara perfekt i skolan, vilket ledde till att hon slutade gå dit helt. Hon hamnade i vad hon kallar “sjukmörker”, överkänslig för ljus och ljud, och isolerade sig hemma. Båda döttrarna var hemma heltid under perioder, och Jenny Gustafsson fick känna att allt alltid var hennes fel.
Systematisk underdiagnostisering och bristande stöd
Rapporten visar att flickor med NPF diagnostiseras betydligt senare än pojkar och får mindre stöd i skolan. Drygt 70 procent av flickorna var behöriga till yrkesprogram på gymnasiet 2019, men andelen sjönk till knappt 62 procent 2024 – lägre än pojkarna. Trots att flickor generellt presterar bättre än pojkar, faller många på kärnämnen som matematik, vilket är avgörande för nationella program. Problemet förvärras av att skolans ansvar enbart är att elever når lärandemålen, inte att hantera psykiskt mående.
Skolans ansvarsförskjutning och inkompetens
Enligt Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatri, skjuter skolan över ansvaret för elevers psykiska välmående på barn- och ungdomspsykiatrin. Han menar att grundskolan blivit som “små universitet” där elever förväntas ta stort eget ansvar, ett system som inte passar alla. Bölte efterlyser obligatorisk kunskap om NPF i lärarutbildningen, då lärare saknar kompetens att hantera och möta barn med utmaningar. För Astrid och Ingrid lättade det först efter en flytt till en annan kommun med högre kompetens och mindre prestige, där de fick undervisning i mindre grupp och hjälp med planering.
