Var är alla utredningar och kartläggningar som fullmäktige har bett om? Sedan 1970-talet har läkare före specialistbevis tappat 30 procent i reallön, medan specialistläkare bara har förlorat 5 procent. Ett fackförbunds kärnuppdrag borde vara att skydda de svagaste, men i stället har arbetsgivarna kunnat köpa underläkares arbetskraft på rea i över ett halvt sekel, medan Läkarförbundet stått vid sidan om.
Sveriges yngre läkares förening (Sylf) har gått igenom beslut från Läkarförbundets fullmäktige mellan 2010 och 2025. Under den perioden har fullmäktige bifallit över tio motioner som berört löneläget för läkare före specialistbevis. Men när Sylf sökt efter de utredningar, kartläggningar eller jämförelser som besluten skulle leda till har de inte gått att hitta. Motionerna rapporteras ofta som klara i verksamhetsberättelserna, men underlag saknas.
Inför det kommande fullmäktigemötet ställde Sylf därför tre frågor till förbundsstyrelsen. Svaren väcker många frågor. Förbundsstyrelsen kan inte presentera underlagen till de bifallna motionerna och hänvisar till en ”nulägesanalys” som inte går att hitta. När fullmäktige beslutar att något ska undersökas borde det rimligen finnas ett tillgängligt underlag, inte hänvisningar till rapporter som inte går att hitta.
Gamla strategier utan resultat
Förbundsstyrelsen framhåller att förändring ska ske genom dialog mellan lokala parter, informationsinsatser, politisk påverkan och numera också rekommenderade ingångslöner. Av dessa åtgärder är bara den sista ny. I sitt svar förklarar styrelsen inte varför man ska förvänta sig andra resultat av ett arbetssätt som knappt skiljer sig från det tidigare. Tänker man att rekommenderade ingångslöner är nyckeln, eller ska man helt enkelt bara jobba hårdare?
Undvikande av kärnfrågan om minimilöner
Förbundsstyrelsen menar att centralt reglerade lönenivåer skulle bli dyra och krångliga att förhandla om. Det är relevanta invändningar, men hur bedömer man kostnaden för minimilöner jämfört med kostnaden för att fortsätta utan dem? En utredning om minimilöner hade varit relevant. Fullmäktigemötet 2025 beslutade om en sådan, men utredningen är ännu inte klar. Det är därför anmärkningsvärt att förbundsstyrelsen redan har tagit ställning mot idén.
Styrelsen skriver att målet är att medlemmarna ”ska ha samma – eller bättre – löneutveckling än resten av arbetsmarknaden”. Det betyder inte i sig att tidigare reallöneförluster tas igen. För att minska ett historiskt lönegap krävs en period med bättre löneutveckling, det vill säga en löneåterställning.
En djupt ojämlik utveckling
Sedan 70-talet har läkare före specialistbevis förlorat fem procent i reallön för varje procent som specialistläkare har förlorat. Förbundsstyrelsen berör inte denna djupt ojämlika utveckling eller vilka följder den kan få, till exempel att medlemmar lämnar förbundet och att nya avstår från medlemskap. Det är förståeligt att dessa siffror väcker frågan om förbundets förhandlingsstrategier historiskt har gynnat specialistläkare på bekostnad av yngre kollegor.
Sylfs medlemmar utgör nästan en fjärdedel av Läkarförbundets medlemmar. Räknar man in Sveriges läkarförbund student, som är en stor inkörsport till framtida medlemskap, utgör de tillsammans mer än en tredjedel. För Sylf är lönen medlemmarnas viktigaste fråga. Utan denna grupp och dess framtida medlemmar finns ingen framtid för Läkarförbundet.
