Efter över fyra decennier har regeringen beslutat om en ekonomisk ersättning och en officiell ursäkt till de två läkare som orättvist pekades ut i det uppmärksammade da Costa-fallet. Kriminologen Leif GW Persson beskriver det som ett grovt övergrepp från rättsväsendets sida och menar att kompensationen är för låg med tanke på de livsomvälvande konsekvenserna.
Regeringen har beviljat två miljoner kronor i ersättning till var och en av de två läkare som blev inblandade i utredningen av mordet på Catrine da Costa. Ersättningen ges ex gratia, som en ursäkt från staten för det rättsövergrepp de utsattes för. Trots att läkarna ursprungligen yrkade på fem miljoner kronor var har de förklarat sig nöjda med regeringens beslut. Kriminologen Leif GW Persson uttrycker dock en skarp kritik mot både den långa tiden det tagit och mot själva ersättningssumman.
– De har utsatts för ett mycket grovt övergrepp av våra rättsvårdande myndigheter. För en gångs skull är det både polis, åklagare och domstolar som delar på den bördan, säger Leif GW Persson. Han tillägger att det är förskräckligt att det dröjt över 40 år innan staten tar sitt ansvar. Även om det viktigaste nu är den officiella ursäkten från justitieminister Morgan Johansson, anser Persson att den ekonomiska kompensationen är otillräcklig. – Jag tycker nog det är ett lite lågt pris med tanke på vad de råkat ut för, säger han.
En dom som förstörde yrkesliv
De två läkarna friades från mordmisstankarna i tingsrätten redan 1984, men domen var formulerad på ett sätt som ändå hade förödande konsekvenser för deras liv. I domstolens motivering stod att det var ”ställt utom tvivel” att de hade styckat offret, en påstådd handling som de varken var åtalade för eller som någonsin bevisades. Denna formulering, menar Persson, gjorde det omöjligt för dem att fortsätta sina karriärer inom sjukvården.
– Avsikten med att skriva det är att omöjliggöra deras fortsatta karriärer som läkare. Någon annan förklaring finns inte, säger Leif GW Persson. Den ena läkaren förlorade inte bara sitt arbete utan också kontakten med sitt enda barn, en konsekvens av den sociala och professionella stigmatisering som följde. Persson betonar att det aldrig fanns några bevis för deras inblandning i styckningen, vilket gör domen till ett särskilt grovt övergrepp.
Krav på fortsatt utredning
Trots att mordet på Catrine da Costa nu är preskriberat och den formella rättsliga utredningen är avslutad, tror Leif GW Persson att det fortfarande finns möjligheter att nå fram till sanningen. Han hänvisar till att det finns en person, som enligt honom med stor sannolikhet har kunskap om vad som hände utan att vara gärningsman, men som valt att tiga. Detta, menar han, borde vara en uppgift för undersökande journalister att ta sig an nu när polisen inte längre kan agera.
– Det är synd att man inte är piggare, för då skulle man ta sig an det, säger Persson. Han ser det som en kollektiv samhällsförlust att fallet aldrig har blivit fullt utrett och att de skyldiga aldrig har ställts till svars. Ersättningen och ursäkten till de oskyldigt anklagade läkarna är ett viktigt, men sent, steg i att rätta till ett historiskt rättsväsendefel. Men det löser inte grundproblemet: att ett mord fortfarande är ouppklarat och att de verkligt ansvariga går fria.
