Efter en allvarlig stroke förväntades Pia Eskilsson klara sin rehabilitering med otillräcklig hemsjukvård. Hon beskriver en eftervård som sviktade och var tvungen att ta ansvar för sin egen återhämtning genom daglig egen träning.
För fem år sedan drabbades boråsaren Pia Eskilsson av en stroke under ett löppass. Hon förlorade medvetandet och vaknade efter veckor av nedsövning på Södra Älvsborgs sjukhus utan förmåga att tala, svälja eller gå. En intensiv period av sorg och frustration följde. Trots fyra månaders sjukhusrehab skickades hon hem fortfarande beroende av rullstol, med förhoppningen om fortsatt vård i hemmet.
Hemsjukvården sviker
Den hemsjukvård som erbjöds visade sig vara otillräcklig. Pia Eskilsson upplevde att den inte mötte hennes behov av intensiv träning för att återfå gångförmågan. Istället för att få ett strukturerat och professionellt stöd fick hon ta hela ansvaret för sin fysiska återhämtning. Systemet lämnade henne i praktiken åt sitt öde efter den initiala vårdperioden.
Eget initiativ krävdes för framsteg
Pia Eskilsson inledde en sträng regimen med daglig egen träning. Genren av olika övningar varje dag har lett till att hon nu kan gå igen, en förmåga hon själv har återfått utanför den ordinarie vårdens ramar. Hennes fall belyser ett systematiskt misslyckande inom strokevården, där patienter riskerar att falla mellan stolarna när ansvaret övergår från sjukhus till primärvård. Vårdens kvalitet och omfattning har inte motsvarat det behov som en allvarlig neurologisk skada kräver.
