Färre nya läkemedel når fram till svenska patienter, visar en ny europeisk rapport. Nedgången är större i Sverige än i genomsnittet för EU, och drabbar särskilt patienter med sällsynta sjukdomar.
Enligt den senaste W.A.I.T.-rapporten, genomförd på uppdrag av den europeiska läkemedelsorganisationen EFPIA, har andelen nya läkemedel som får nationellt beslut om offentlig finansiering i Sverige minskat kraftigt. Mellan 2019 och 2025 har minskningen uppgått till cirka 14 procentenheter, vilket motsvarar i genomsnitt 24 läkemedel som inte når patienterna.
Nedgången i Sverige är betydligt större än för EU-genomsnittet, där minskningen ligger på cirka 4 procentenheter. Det innebär att svenska patienter i allt mindre utsträckning får tillgång till nya behandlingsalternativ som är godkända på EU-nivå.
Patienter med sällsynta sjukdomar drabbas hårdast
Av 45 nya läkemedel som godkänts på EU-nivå mellan 2021 och 2024 för icke-cancerrelaterade sällsynta sjukdomar har endast tio fått ett nationellt beslut om finansiering i Sverige. Detta innebär att många patientgrupper med svåra och obotliga tillstånd går miste om potentiellt livsviktiga behandlingar.
Ett aktuellt exempel är ett läkemedel mot ALS som visat goda resultat för patienter med en specifik genmutation. Läkemedlet har godkänts i flera andra europeiska länder, men inte i Sverige. Situationen har tvingat svenska patienter att själva samla ihop pengar och resa utomlands för att få tillgång till behandlingen.
Bekymmer och försiktighet från sjukvården
Olof Danielsson, överläkare på neurologiska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping, uttrycker bekymmer över att svenska patienter får senare tillgång till många läkemedel än genomsnittet i Europa. Samtidigt noterar han att försiktighet ibland kan vara en dygd. Han påpekar att det har hänt att läkemedel godkänts som senare visat sig vara verkningslösa eller ha allvarliga biverkningar.
Från patienthåll finns en stark önskan om förbättrad tillgång. Hillevi Andersson, som själv lever med den obotliga sjukdomen ALS och är aktiv i länsförbundet Neuro, efterlyser större förståelse från politiker och beslutsfattare. Hon menar att man bör tänka i termer av egna anhöriga och agera utifrån det perspektivet – att ge hjälp, stöd och nödvändig medicin till de som behöver det.
