Margareta Thorgrens desperata försök att tvätta sin skamfilade image i en exklusiv Femina-intervju har väckt storm av ilska och kritik. Istället för att reparera anseendet framstår kungens presschef som ännu mer oärlig – och riskerar att dra hela kungahuset ner i ett trovärdighetsträsk.
Margareta Thorgrens rykte ligger i spillror. Nu anklagas kungens presschef för att föra svenska folket bakom ljuset i ett desperat försök att rädda sitt skamfilade anseende. Men PR-kuppen i magasinet Femina, där hon ogenerat hyllar sin egen förträfflighet, slår tillbaka och får den erfarna hovjournalistiken att rasa. Istället för reparation har handlingen blottlagt en djup klyfta mellan Thorgrens självbeskrivning och den verklighet som reportrar upplever dag ut och dag in.
I ett fyra uppslag långt reportage på sin privata hästgård målar Thorgren upp en bild av sig själv som ständigt tillgänglig, praktisk, rolig och iskall i kriser – en närmast ofelbar superkvinna. Superlativen haglar. Problemet är att denna bländande självbild frontalkrockar med verkligheten. För journalister som i åratal slitit sitt hår över obesvarade samtal, sena återkopplingar, frostigt bemötande och undvikande svar, är porträttet obegripligt.
En verklighet av obesvarade samtal och dimridåer
Kritiken mot Margareta Thorgrens sätt att sköta hovets mediekontakter har varit skoningslös och pågått i åratal. Det är inte bara hovreportrar som vittnat om svårigheterna; även SVT, TV4, radiokanaler och dokumentärfilmare har fått smaka på hennes fyrkantiga hantering. Hennes relation till medierna har varit så infekterad att kritiker menar att hon gjort kungahuset en historisk otjänst. ”Efter Kurt Haijby har jag svårt att se någon annan person som orsakat hovet så många allvarliga kommunikationskriser”, säger en pensionerad hovreporter.
Ett flagrant exempel är krisen 2022 kring kronprinsessparet Victorias och Daniels äktenskap. Thorgren pekades ut som arkitekten bakom hovets famösa dementi, ett drag som inte kvävde skandalen utan fick den att explodera internationellt. Istället för att skydda kungafamiljen hällde hon bensin på elden. ”Thorgrens tabbe gjorde att avslöjandet nådde miljontals. Det hade aldrig hänt utan henne”, konstaterar Daniel Nyhlén, ansvarig utgivare på Stoppa Pressarna.
Öknamn och interna motsättningar
Genom åren har Thorgren samlat på sig föga smickrande öknamn. Hon har jämförts med Saddam Husseins informationsminister ”Bagdad-Bob” för verklighetsfrånvända uttalanden och kallats hovets egen Pinocchio. Beteenden som att handgripligen knuffa undan en Aftonbladet-journalist eller skälla ut en polischef har väckt allvarliga frågor om hennes lämplighet. Även internt på hovet har kritiken varit skarp, med anklagelser om härskartekniker och ifrågasatt kompetens.
Kontrasten mot hennes mångårige medarbetare, biträdande informationschefen Johan Tegel, beskrivs som slående. Medan Tegel anses vara tillgänglig, smidig och respektfull mot alla – och står högt i kurs hos drottning Silvia – har Thorgren blivit allt annat än osynlig. Trots påståenden om att hon saknar behov av att synas har hon flitigt poserat på röda mattor och i tv-soffor, och nu alltså slagit upp dörrarna till sitt privatliv i en stor intervju.
Ett självmål som hotar monarkins förtroende
Femina-reportaget, som skulle bli hennes stora revansch, har blivit ett pinsamt självmål. ”Det där insmickrande reportaget blev droppen – och bevisar det vi har sagt i alla år. Margareta Thorgren säger en sak och gör precis tvärtom. Hon är inte att lita på”, säger en nyhetschef på en stor dagstidning. Fasaden spricker, och för hovet handlar detta om mer än bara personlig inkompetens.
Monarkins ställning bygger på förtroende. När den person som ska garantera öppenhet för en skattefinansierad verksamhet i stället förknippas med dimridåer, konflikter och undanflykter, riskerar även kungen att dras ner i samma trovärdighetsträsk. Frågan är därför inte längre om Margareta Thorgren kan skydda kungahuset från nya skandaler. Frågan är vem som ska skydda kungahuset från Margareta Thorgren.
