En liten sticka i handen under vedarbete hemma på gården blev början på en medicinsk mardröm för Lars-Åke Ingelsson från Åsele. Efter att först ha sökt vård lokalt skickades han vidare mellan sjukhus, en process där kritiserade fördröjningar på akuten i Lycksele kan ha bidragit till att hans tillstånd förvärrades till blodförgiftning och sepsis. Till slut krävdes en akut amputation av hans högra arm på Norrlands universitetssjukhus, en operation under vilken hans hjärt stannade flera gånger.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i efterhand riktat kritik mot vårdkedjan, med särskilt fokus på fördröjningar som uppstod på akuten i Lycksele. Lars-Åke Ingelsson själv har inga minnen från vistelsen där, bara från att han efter fem timmar lastades in i en helikopter för vidare transport. Den kritiska tiden som gick förlorad mellan de första symtomen och den slutgiltiga, livräddande insatsen i Umeå blev en avgörande faktor för utgången.
Systemet svarade för sent
Vägen från den första stickan till amputationen kantades av en serie händelser där vårdens kapacitet och beslutsfattande sattes på prov. Efter att smärtan började i handleden medan han körde traktor förvärrades hans tillstånd snabbt. Trots att han sökte hjälp blev resan lång och fragmenterad, från Åsele via Lycksele och slutligen till intensivvården i Umeå. Det var först där som den akuta allvaret fullt ut uppmärksammades och han opererades.
Under den dramatiska operationen stannade hans hjärt flera gånger, vilket tvingade läkarteamet att kämpa för att hålla honom vid liv. När han vaknade på intensiven var det med beskedet att hans arm var borta – ett direkt resultat av den svåra sepsis som hunnit etablera sig. Kritiken från IVO pekar på att en snabbare hantering tidigare i processen, särskilt i Lycksele, potentiellt kunde ha förändrat förloppet.
Ett liv förändrat av vårdens väntan
Idag står Lars-Åke Ingelsson inför ett nytt liv där enkla dagliga sysslor tar oändligt mycket längre tid och kräver omläggning. Han beskriver en process av acceptans, där skämt och skratt med frun blir en viktig överlevnadsstrategi. Historien är inte bara en berättelse om en olycka, utan om hur en patients resa genom vårdapparaten kan förvandlas till en kamp mot tid, där systemets svarstid blev en avgörande och ödesdiger faktor.
