Två kvinnor som tvingats lämna urinprov nakna på anstalt har tilldömts skadestånd av Stockholms tingsrätt för kränkning av privatliv.
En dom i Stockholms tingsrätt har väckt uppmärksamhet efter att två kvinnor som tidigare varit intagna på anstalter i Sverige vann en tvist mot kriminalvården. De hade tvingats lämna urinprov nakna framför personal, något som de ansåg kränkte deras rätt till privatliv. Kvinnorna, som enligt uppgift fick genomgå denna procedur flera gånger under sin tid på anstalt, menar att kriminalvårdens metoder varit för ingripande och respektlösa. En av kvinnorna, som vill kallas Anna, berättar om de svåra upplevelserna. Hon har tidigare drabbats av PTSD efter en våldtäkt och menar att situationen med urinproven väckte starka minnen och känslor. Anna och den andra kvinnan stämde kriminalvården och krävde skadestånd för den kränkning de upplevt. Tingsrätten gav dem rätt och tilldömde dem 35 000 kronor vardera i skadestånd. Domen konstaterar att kriminalvårdens metoder, trots att de har stöd i lag, medfört ett oproportionerligt ingrepp i de intagnas rätt till privatliv. Detta beslut kan få stor betydelse för andra som har varit i liknande situationer och tvingats genomföra urinprov på samma sätt. Anna uttrycker förståelse för att kriminalvården behöver genomföra urinproven, men menar att det finns mer respektfulla och hänsynsfulla sätt att göra detta på. Kriminalvården har valt att inte kommentera den pågående rättsprocessen. Domen har överklagats till hovrätten, och utgången där kan bli avgörande för hur kriminalvården framöver kommer att hantera urinprover och intagna. För Anna och den andra kvinnan är domen ett bevis på att de är mer än bara fångar, utan också människor med rättigheter som bör respekteras. Det här fallet väcker viktiga frågor om huruvida kriminalvårdens metoder är förenliga med de grundläggande rättigheterna och om det finns utrymme för förbättring i hanteringen av intagna.
