En 18-årig kvinna med CP-skada fick i månader avvisas från sjukvården trots att hennes mage svällde upp. Vårdpersonalen bedömde symptomen som förstoppning. Bakom svullnaden fanns en cysta som växte till fem kilo och orsakade frätsår.
Maja Lindahl kommunicerar med hjälp av en ögonstyrd dator och får sin näring via en port i magen. I våras började ena sidan på hennes mage svälla upp. Hennes far, Ulf Lindahl, upprepade vid flera tillfällen för vården att han misstänkte att något växte där inne. Vårdens svar var att det handlade om förstoppning som skulle behandlas med laxermedel.
Besöken på ultraljudsundersökningar beskrevs av Majas personliga assistent som otillräckliga. “Det enda de har gjort är ju känt på magen och klämt lite och frågat om hon har ont vilket hon inte har haft. Ja då har vi blivit hemskickade,” berättar hon. Cystan fortsatte att växa och trängde undan magsäcken. Magsyra började läcka ut från matporten, vilket skapade frätsår. Maja kräktes ofta och blev allt tröttare.
Först efter påtryckningar kom diagnosen
När tillståndet förvärrades åkte familjen till akuten, men möttes av osäkerhet om vad som kunde göras. Ulf Lindahl ringde då patientnämnden för att få hjälp. Efter detta släpptes de in för en ordentlig undersökning. Där upptäcktes cystan, som mätte 35 gånger 20 centimeter och vägde cirka fem kilo.
“Och då, ja då blev hon bara så jävla ilsken,” säger fadern om sin reaktion. Känslan av maktlöshet under den långa processen var total. “Total maktlöshet med ett barn som jag tänkte att jag kommer inte klara det här mer, vi håller på att gå under helt enkelt,” berättar han.
Vården inleder analys av händelsen
Chefsläkaren Lina De Geer på ultraljudsenheten medger nu att fallet är beklagligt. “Det är verkligen beklagligt när man inte upplever att man hade blivit lyssnad på,” säger hon. Hon ska träffa berörda kliniker för att inleda en händelseanalys av vad som gick fel. Maja har genomgått operation och ligger nu på kvinnokliniken.
Via sin ögonstyrda dator meddelar hon att hon mår bra. För hennes far är det som hänt svårt att smälta, men samtidigt finns en lättnad. “Samtidigt lättnad, för nu vet jag att vi är på gång tillbaks. Men det har ju varit ett helvete liksom,” säger Ulf Lindahl.
