Emma Sandberg, 30 år, är beroende av hemtjänsten i Luleå för att vardagen ska gå ihop. Trots ett medicinskt dokumenterat behov möts hon av tvivel och ifrågasättanden, vilket leder till en känsla av maktlöshet och panikångest. Hennes berättelse visar på brister i bemötande, kontinuitet och respekt för individens rättigheter.
Hemtjänst förknippas ofta med äldre, men även unga personer som Emma Sandberg är beroende av stödet. I fyra år har hon fått insatser från Luleå kommun. Numera får hon hjälp två dagar i veckan med disk, tvätt och städ. Hon har diagnoserna POTS, en dysfunktion i det autonoma nervsystemet, och ME, en sjukdom som leder till svår energibrist. Stödet är nödvändigt för att hon ska kunna arbeta och ha ett socialt liv.
– Jag känner mig så maktlös. Det blir som en fängelsekänsla. Man kan inte göra något åt saken, säger hon. Ibland mår hon så dåligt att hon får panikångestattacker. Hon upplever att hon som ung ofta blir ifrågasatt om varför hon ens har hemtjänst. – Det finns en attityd hos en stor grupp människor att jag inte är värd hjälpen. Vissa saker kanske jag kan göra själv, men då får det konsekvenser. Då betyder det att jag kanske inte äter den dagen. Jag kanske inte duschar den veckan.
Ifrågasatt och inte tagen på allvar
Ingrid Renberg, ordförande i Funktionsrätt Luleå, menar att kunskapen om både synliga och osynliga funktionsnedsättningar inte alltid finns. – Har man det behovet så ska det inte finnas något tvivel om eller ifrågasättas, tycker jag. Man får inte hemtjänst bara så där, det är ju av en specifik anledning. Katarina Morin, verksamhetschef för vård och omsorg i Luleå kommun, vill inte kommentera enskilda fall och hänvisar till en pågående utredning i Emmas ärende. På frågan om personer med hemtjänst som känner sig ifrågasatta svarar hon: – Det ska man inte behöva känna. Har du hemtjänst så kan du känna dig trygg med att det som genomförs är det som man har planerat.
Emma Sandberg berättar att personalen kan vara ovan vid att hon själv för sin talan. – Om man är vaken i sinnet och kan föra sin egen talan som jag, kan de bli sura för att de är inte vana vid det. Hon har förståelse för personalens stressiga scheman, men upplever att bemötandet kan kännas omänskligt. – När de har så hektiskt schema blir de så van att bara rycka upp dörren, gå in och göra sitt och sen lämna och inte ens säga hej.
Brist på valmöjligheter och kontinuitet
Emma Sandberg upplever fler problem: hon kan inte välja vem som kommer hem till henne, och det saknas kontinuitet bland personalen. – Det finns ju socialtjänstlagen. Där står det till exempel att jag har rätt till att ha saker att säga till om, om min vård. Men det är inte den känslan jag får. Med hjälp av sin gode man har hon gjort både en IVO-anmälan och en polisanmälan om hemfridsbrott. Den senare gäller en incident då hemtjänsten gick in med nycklar trots att hon bett personalen knacka.
– Alltså det känns ju som ett övergrepp att inte ha några rättigheter till vem som kommer in i ens hem och hur de får behandla en. Det känns som ett inbrott när någon okänd kommer. I mejlkonversationer med enhetschefen framgår att Emma inte skulle få hjälp om hon inte ville ha besök av specifika personer, med hänvisning till resursbrist. Verksamhetschefen Katarina Morin bekräftar att personalförsörjningen är ansträngd. – Vi gör det absolut bästa vi kan för att kunna tillmötesgå det.
På frågan om rutiner när någon inte vill ha en viss person svarar hon: – Det viktigaste är att vi tittar på vad som har inträffat och de bakomliggande orsakerna. Sedan försöker vi lösa det på det bästa sätt vi kan. Den som inte vill ha en viss medarbetare uppmanas att kontakta planeraren och chefen. – Då får man ha en dialog där. Det är inte säkert att vi kan komma tillbaka precis den dagen. Men vi säkerställer att insatserna blir genomförda, även om det kanske blir en förskjutning.
Krav på privat utförare och bristande gehör
I ett formellt klagomål till kommunen begär Emmas gode man, å hennes vägnar, att kommunen skyndsamt ska utreda möjligheten till en privat utförare av hemtjänst. Situationen beskrivs som ohållbar och som något som försämrar hennes mående. Enligt socialtjänstlagen har personer med hemtjänst dock inte rätt att på egen hand anlita privat hemtjänst. Kommunen måste först pröva och godkänna behovet.
Emma Sandberg säger att hon sällan får gehör när hon tar upp sina upplevelser med enhetschefen. – Mycket av problemen är att jag inte blir tagen på allvar när jag säger hur jag blir bemött. Folk får bara behandla mig hur de vill och så får de ett litet snack och så får de komma tillbaka in i mitt hem. Hon menar att problemen har funnits i flera år och inte handlar om enstaka händelser.
Samtidigt finns det saker hon är nöjd med. Hon är väldigt nöjd med städningen. – Personalen där är trevlig och jag känner att jag blir sedd som en likvärdig medmänniska. Men det spelar ingen lika stor roll om golvet inte alltid är ordentligt städat. Jag äter inte från golvet. Emma Sandberg sprider sin berättelse på TikTok, där hon har cirka 4 000 följare. En video om hemtjänsten har nära hundratusen visningar. – Jag tycker att det är viktigt att kunna prata om hur det är för personer, unga personer, att ha hemtjänst så att det inte göms undan. I mitt eget volontärarbete med unga rörelsehindrade är det väldigt tydligt hur dåligt många unga med hemtjänst mår.
