I Västerås riskerar den privatdrivna öppenvården Olivia, som behandlar kvinnor med missbruk, att läggas ned nästa år. Kommunala tjänstemän har föreslagit att staden inte ska upphandla verksamheten på nytt. Olivia har funnits sedan 1996.
Bakom förslaget ligger en lagändring som börjar gälla 2028. När den träder i kraft ska regionerna överta ansvaret för missbruksvården. I förslaget om att inte längre upphandla Olivia hänvisar Västerås stad till lagändringen. Mottagningen har inga lediga platser och dessutom en kö. Drogfrihet krävs för att få komma till Olivia, och det kontrolleras. Behandlingen pågår ofta i ungefär ett år.
Tjänstemän i Västerås stad har nu föreslagit att Olivia inte ska upphandlas igen, något verksamhetschefen Annika Allared tycker är mycket tråkigt. Hon beskriver verksamheten som välfungerande och företaget som välskött. Ägarna arbetar själva i verksamheten, säger hon.
Personal sagt upp – ovisshet råder
Olivia har redan fått känna av följderna av förslaget. Annika Allared berättar att hon nu har sagt upp sin personal. Vissa av de anställda har sex månaders uppsägningstid, och därefter behöver hon även säga upp lokalerna.
Allared menar att 99 procent av Olivias verksamhet definieras som socialt stöd. Den klassificeringen gör det osannolikt att regionen i stället skulle kunna ta över upphandlingen. Avtalet med Västerås stad löper ut den sista april nästa år, och ingen annan kommun har upphandlat Olivia.
Politisk beredning pågår
Annika Allared försöker hålla fast vid hoppet om att politikerna ska inse hur fel det vore att fatta ett sådant beslut. Hon beskriver läget som allt annat än roligt och oerhört sorgligt, eftersom de på Olivia vet att deras arbete gör skillnad för så många kvinnor varje år.
Vicki Skure-Eriksson (C), ny ordförande i individ- och familjenämnden i Västerås, bekräftar att beredningen av ärendet pågår. Hon säger att Olivia bedriver en mycket fin verksamhet. Nämnden behöver därför granska vad samsjuklighetslagstiftningen kommer att innebära, eftersom regionen ska ta ett större ansvar för beroendevården.
Hon ser fördelar med att olika aktörer finns att tillgå. En del kanske saknar förtroende för socialtjänsten, och då kan andra aktörer nå längre än kommunens egna verksamheter. Skure-Eriksson menar att sådana omständigheter behöver vägas in.
Beslut väntas i december, efter nämndens överläggning i november. Fram till dess är framtiden oviss på Olivia. Annika Allared understryker att kvinnor som söker hjälp behöver kontinuitet. Hon framhåller att kommunens verksamheter håller mycket hög kvalitet och fyller en viktig funktion, men att de inte räcker till för kvinnorna som vänder sig till Olivia. De behöver kontinuitet under lång tid.
