I VästeråsIrstas Dam Utvecklingslag, föreningens högsta nivå under damlaget, finns en böteskassa. Spelarna kan få böter för allt från misstag på planen till privata frågor, som vem de har en relation med. Flera föräldrar riktar skarp kritik mot upplägget.
Listan rymmer både handbollsrelaterade förseelser och sådant som rör privatlivet. Där finns bötesgrunder som att kräkas på lagfester före eller efter vissa klockslag och att komma bakfull till en samling, liksom en kategori med den oklara beteckningen ”57:an”.
Enligt föräldrarna innebär ”57:an” att spelare får böter om de har en relation med någon från en annan förening än VästeråsIrsta. Det är oklart vad som räknas som en relation: ett parförhållande, dejtande eller en sexuell relation.
”Det är så himla fel”
En förälder beskriver ett tänkt fall: en av spelarna blir tillsammans med en kille från Enköping som hon träffar genom skolan. Om förhållandet blir känt ska spelaren enligt föräldern få böter på 50 kronor. Föräldern anser att det är helt fel och menar att det inte går att göra så juridiskt.
Föräldern uppfattar reglerna som ett förbud mot att ligga med någon i ett annat lag, men vet inte om det gäller ett förhållande eller bara att vara med någon. Oavsett vilket anser föräldern att reglerna inkräktar på spelarnas integritet.
Att flickornas privatliv granskas och bedöms och att de eventuellt kan få böter väcker starka känslor hos föräldrarna. En förälder kallar upplägget galet och säger att det är så jävla fräckt att hen blir jättearg. Framför allt är det därför föräldern inte tar upp frågan med tränarna. Föräldern vill att allmänheten ska få veta hur det går till i föreningen.
Kritik mot handbollsmässiga böter
Föräldrarna ifrågasätter också böter för förseningar, fel klädsel och att bli ”bortfintad totalt”. En förälder undrar varför ett träningsmisstag ska leda till böter, när spelarna är där för att träna.
En förälder berättar att hen hört om en spelare som råkade göra fel och sedan hamnade på böteslistan. Spelaren blev ledsen och grät, kanske inte under träningen men definitivt efteråt. Enligt föräldern kan händelsen ge spelaren en dålig känsla och göra det jobbigt att träna.
Listan har två kategorier för frånvaro från träning: ”Ej meddelat frånvaro alls” och ”Ej meddelat frånvaro innan 14”. Föräldrarna kritiserar kravet på att meddela frånvaro i gruppen före en viss tid. Den som blir sjuk eller mår dåligt efter den angivna tiden bestraffas.
En förälder påpekar att någon i laget kan må dåligt, kanske av psykisk ohälsa eller av andra skäl, men inte vilja berätta om det öppet i gruppen. Ändå måste spelaren anmäla sin frånvaro där.
En förälder framhåller att något kan inträffa efter klockan 14 och motsätter sig att spelarna straffas för det. Tränarna borde i stället finnas där för att stötta och hjälpa. Flickorna har redan tillräckligt med press från gymnasiestudierna och träningen, säger föräldern. Det här blir en stor och jobbig del av deras vardag, och föräldern undrar hur de ska orka.
En kultur som går i arv
Föräldrarna menar att böteslistan formar en kultur i laget. En förälder berättar att de egna tjejerna nu är yngst och att hen inte vill att de ska tvinga bötesreglerna på nästa grupp. Enligt föräldern förs ordningen ändå vidare, oavsett om spelarna vill eller inte, när lagkulturen ser ut så.
Föräldrarna säger att bötesbeloppen ligger mellan 10 och 250 kronor. Om en förseelse inträffar under en match fördubblas summan, enligt dem. Det är oklart om tränarna känner till böteslistorna eller om de är en intern hemlighet bland spelarna. Föräldrarna tycker ändå att det vore märkligt om lagledarna inte kände till dem.
En förälder vet inte hur mycket tränarna känner till, men har svårt att tro att de är helt ovetande.
En förälder säger sig inte veta hur mycket tränarna känner till, men anser att bötesreglerna inte är okej. Det är därför de kontaktar redaktionen. Om föräldrarna berättar för tränarna att tjejer mår dåligt av bötesreglerna, tror föräldern att svaret blir att det inte ska gå till så och att tränarna ska prata med spelarna. Men sedan händer det inte särskilt mycket, befarar hen. Föräldern avslutar med att säga att situationen är oacceptabel.
