Snart ett år efter mordet på ambulanssjukvårdaren Helena i Harmånger känner personalen inom ambulanssjukvården i Hälsingland att löften om ökad säkerhet inte infriats. Trots uppmärksamhet och regionens garantier vittnar flera anställda om fortsatt otrygghet och bristande skydd mot våldsamma patienter.
Ett femtontal anställda uttrycker i anonyma vittnesmål en djup oro. “Jag vet att det kommer hända igen. Vi hade en som hotade om ett nytt ambulansmord och jag är rädd varje dag jag går till jobbet. Det kommer att hända igen,” säger en av dem. En annan, som vi kallar Hanna, beskriver en känsla av att lämnas åt sitt öde: “Det är ungefär som att ledningen menar att vi i ambulanspersonalen själva har ansvaret över vår säkerhet fast vi inte har verktygen att värja oss med.”
Utbildning ersätter skydd
Det enda konkreta personalen uppgett ha fått är utbildning i lågaffektivt bemötande. Liselott Sjöqvist, verksamhetschef för akuta ambulanssjukvården fram till augusti, bekräftar detta och nämner även ett bedömningsverktyg i journalsystemet samt stärkta rutiner och checklistor för framkörningar. Hon menar att bedömningen ska sitta i ryggmärgen på all personal. Men för de anställda räcker inte detta. De pekar på systemiska brister där farliga patienter med känt våldskapital inte kan hanteras säkert.
Polis hjälper inte till
Ett återkomande problem är avvisanden från polisen när ambulanspersonal begär backup. “Vi har ju patienter som vi vet har ett våldskapital och så begär vi polishjälp men får då till svar att de inte har någon patrull att skicka ut. Så är det jätteofta,” berättar en anställd. Denna brist på samverdan mellan myndigheter lämnar personalen exponerad. Känslan är att regionens åtgärder är kosmetiska och att den grundläggande otryggheten kvarstår, ett år efter att en kollega mördades i tjänsten.
