Efter en tillsyn på 18 minuter fick restaurangägaren Philip Hafstad en faktura på 29 000 kronor från Åre kommun. Han kallar det för bondfångeri, ett uttryck som ekar bland många andra företagare och fastighetsägare i området som också drabbats av höga och obegripliga avgifter.
Flera har hört av sig till SVT Jämtland efter en granskning av hur kommunen tar betalt för tillsynsarbete. Philip Hafstad är en av dem. En annan är privatpersonen Kennet Lauritz från Edsåsen, där en samfällighet måste betala för tillsyn av en avloppsanläggning – även när ingen inspektion faktiskt sker. ”Jag betalar gärna för det arbete som utförs, men inte för det som inte görs”, säger han.
De två fallen hanteras av olika avdelningar inom Åre kommun. Båda avdelningarna vägrar att kommentera enskilda ärenden och svarar enbart med generella förklaringar. Johan Westervall, avdelningschef på alkohol- och tobaksenheten, bekräftar att taxorna för alkoholtillsyn har höjts. Han skriver att modellen bland annat baseras på verksamhetens omsättning och att avgiften inte är tidsbunden utan även täcker förebyggande arbete och utbildning.
Politisk hetluft kring fasta avgifter
På miljöavdelningen, där samfälligheters avgifter hanteras, ger miljöchefen Emy Roslin ett liknande svar. Hon skriver att tillsynsarbetet inkluderar handläggning, administration och andra kontroller. Sedan 2024 tas en fast avgift i förskott, med syftet att sprida och jämna ut kostnaderna för fastighetsägarna. Trots detta har de fasta avgifterna nu hamnat i politisk hetluft.
Efter SVT:s granskning har samhällsbyggnadsnämndens ordförande Linda Sundström (VV) initierat en utredning om den fasta förskottsmodellen. Utredningen kommer att omfatta alla som betalar i förskott, inklusive fastighetsägare och samfälligheter. Philip Hafstads faktura för alkoholtillsyn ingår dock inte i denna utredning, eftersom den sorterar under socialnämnden. Ansvariga politiker där har inte kunnat nås för kommentar.
Kommunala försvar och lokal frustration
Både Westervall och Roslin understryker att deras respektive tillsynsmodeller och taxor är politiskt beslutade. Argumentet är att avgifterna ska täcka ett brett arbete som sträcker sig bortom det faktiska besöket på plats. Denna förklaring mottas med skepsis av de som får fakturorna. Frustrationen är påtaglig bland lokala näringsidkare och invånare som upplever att de betalar höga belopp för en service de anser vara otydlig eller ibland inte ens levererad.
