Barn riskerar att ryckas från trygga familjehem när socialsekreterare väljer den enkla vägen och låter föräldrars krav gå före barnets bästa.
Ett tragiskt men återkommande mönster är att ett barn riskerar att ryckas upp från en fungerande placering, trots att familjehemmet vill fortsätta ge barnet trygghet. Det speglar rädsla, en tystnadskultur och bristande ledarskap inom socialtjänsten. Bakom besluten står ofta enskilda handläggare, vars agerande kan få förödande konsekvenser.
Barnets behov hamnar i skymundan
När en handläggare låter sig påverkas av föräldrars upprepade krav och väljer den enklaste vägen hamnar barnets behov i skymundan. Besluten handlar plötsligt mer om att tillmötesgå de vuxna än om vad som är bäst för barnet. Samtidigt brister kommunikationen. Viktig information uteblir, beslut förankras inte och familjehemmet förväntas hantera konsekvenserna utan stöd.
Vem granskar barnets bästa?
Var finns arbetsledningen och granskningen av att barnets bästa verkligen ligger till grund för besluten? Familjehem förväntas skapa trygghet och samarbeta, men samarbetet måste utgå från barnets behov, inte från vem som ställer högst krav. Att värna föräldrarnas rättigheter är viktigt, men deras önskemål får aldrig bli viktigare. Socialtjänstens uppdrag är att skydda barnen, inte att välja den väg som skapar minst motstånd från de vuxna.
