Domstolar larmar om att regeringens förslag om utvisningsplikt för åklagare riskerar att försvåra och förlänga handläggningen av tusentals brottmål. Kritiken från rättsväsendet är hård och pekar på ökad arbetsbörda, högre kostnader och risk för att brottsoffer får vänta längre på att få upprättelse.
Regeringens plan på att ålägga åklagare en skyldighet att yrka på utvisning när ett brott kan ge ett strängare straff än böter möter kraftigt motstånd från domstolar och andra aktörer inom rättsväsendet. Förslaget, som enligt en utredning skulle innebära 5000 fler yrkanden årligen, anses kunna slå hårt mot systemet för snabbare lagföring och strafföreläggande – två förfaranden som idag avgör en stor andel av alla brottmål. I stället för effektivitet väntar nu en betydande ökning av domstolarnas arbetsbörda, uppskattad till i genomsnitt fyra timmar extra per mål.
Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige är några av de domstolar som i remissvar varnar för att en utvisningsplikt kommer att tynga hanteringen av brottmål onödigt mycket. De menar att förslaget riskerar att göra förhandlingar mer komplicerade och att färre fall kan avgöras på de förenklade sätt som är avgörande för systemets funktion. Snabbare lagföring, där brott kan hanteras direkt på plats, och strafföreläggande, där en person kan erkänna utan att åtal väcks, står nu inför ett hot.
Risk för fler tidskrävande huvudförhandlingar
En central oro är att fler mål kommer att kräva en fullständig huvudförhandling, där fokus i större utsträckning kan komma att ligga på utvisningsfrågan istället för på den faktiska skuldfrågan. Anders Hagsgård, hovrättspresident för Hovrätten i Västra Sverige, säger att han stödjer målet att utvisa fler brottsdömda, men anser att det inte är rimligt att tvinga åklagare att begära utvisning även i uppenbara fall där domstolen ändå kommer att avslå.
– Jag tror att det kan undergräva förtroendet för domstolar och åklagare att åklagare framställer yrkanden som många gånger kommer att ogillas, säger Hagsgård. Han pekar också på en annan konsekvens: ökade kostnader. Behovet av att förordna offentliga försvarare kommer att öka dramatiskt i de fall där utvisning yrks, vilket belastar rättsväsendet ytterligare.
Brottsoffer och åklagare ser faror med förslaget
Även Brottsofferjouren har avstyrkt förslaget. Organisationen menar att utredningen inte har beaktat riskerna för lagföringen av vardagsbrott tillräckligt, där en skyndsam handläggning har stor betydelse ur ett brottsofferperspektiv. En fördröjd process innebär längre väntan och osäkerhet för den som drabbats.
Lennart Guné, överåklagare på Åklagarmyndigheten, uttrycker en annan oro: att utredningar kan försvåras. Hotet om utvisning kan upplevas som ett hårdare straff än själva brottets påföljd, vilket kan få misstänkta som annars varit benägna att erkänna att istället motsätta sig allt i rätten.
– Vi riskerar att få misstänkta som har varit benägna att erkänna ett brott och underkasta sig det straff som de ser framför sig, som plötsligt har fått väldigt stor anledning att motsätta sig allt det därför att de är rädda för att bli utvisade, säger Guné.
Ministern vill vända perspektivet
Migrationsminister Johan Forssell (M) försvarar förslaget och vill flytta fokus till brottsoffren. – Hur betungande blir det inte för ett brottsoffer om personen, gärningsmannen, inte blir dömd till utvisning trots att så borde vara fallet? Vi måste tänka på brottsoffret här och inte bara systemet, säger han.
Regeringens egen utredare har dock föreslagit en annan väg, som fått stöd från både åklagare och domstolar: att flytta prövningen av utvisning från domstolarna till Migrationsverket. Forssell utesluter inte en sådan förändring i framtiden, men menar att man måste gå fram stegvis. Förslaget innebär att utvisning blir huvudregel redan när straffet är strängare än böter, att åklagare får en skyldighet att yrka på utvisning, och att särskilda skyddsregler för unga som kommit till Sverige tidigt tas bort. Det föreslås träda i kraft den 1 september 2026.
