Nästan var fjärde 15-åring i Sverige har svårt med läsförståelsen, men stödet till elever med dyslexi är bristfälligt. Under årets Dyslexivecka berättar 17-åriga Lo Westerman om hur skolan har svikit henne, inte minst när de hjälpmedel hon behöver förbjuds under de nationella proven.
Lo Westerman kände igen symtomen på dyslexi när hon läste en artikel i Kamratposten som tioåring. Hon vågade gå till sin lärare med misstankarna. En utredning bekräftade att hon hade rätt, ett besked som var svårt att ta emot. ”Jag tänkte att det bekräftade allt jag varit rädd för – att jag var annorlunda”, säger hon.
Prinsparets stiftelse har låtit en forskargrupp på Karolinska institutet ta fram siffror om dyslexi. Rapporten pekar på tre stora svek: evidensbaserad läsundervisning saknas ofta, rätt stöd ges inte, och många elever upptäcks inte alls på grund av fortsatt okunskap. ”Runt var fjärde elev har läs- och skrivsvårigheter i skolan i dag”, säger Helene Öberg, generalsekreterare för stiftelsen.
Hjälpmedlen förbjuds vid prov
Lo Westerman är skarp i sin kritik mot skolsystemet. Hon beskriver hur det stöd hon är van vid plötsligt rycks bort under de nationella proven. ”Det är jättekonstigt. Nationella proven var jättesvårt samtidigt som de är så viktiga. Jag har lärt mig hur jag ska lösa problemen med de hjälpmedel jag har fått sen innan. Nu får jag inte använda de längre”, säger hon.
Hennes mamma, Matilda Westerman, gör en tydlig jämförelse: ”Det är som att be någon som har glasögon att ta av sig glasögonen när man ska göra ett prov.”
Turen med en förstående skola
Trots systemets brister har Lo haft tur med sin egen skola, där allt har fungerat smidigt och hon fått bra stöd. Hon läser nu många böcker på fritiden och beskriver sina lärare som lyhörda. ”Jag har haft tur med lärare och skolan. Diagnosen har hjälpt mycket och en diagnos gör att fler förstår. Jag förstår mig själv också bättre idag och det stärker mitt självförtroende”, säger Lo.
