Sedan brottet hedersförtryck infördes 2022 har endast tre personer dömts. En ny rapport från Brottsförebyggande rådet visar att av 141 polisärenden ledde bara sex till åtal. Forskare pekar på lagens konstruktion och att anmälningar ofta förvärrar offrens situation.
Rapporten från Brå, som täcker de två och ett halvt åren sedan lagen trädde i kraft, visar ett tydligt mönster av avhopp och bevisbrist. För de unga som vågar anmäla blir processen ofta så påfrestande att de drar tillbaka sin anmälan. I flera fall har själva polisanmälan gjort den utsattes livssituation betydligt värre, enligt rapporten.
Stina Holmberg, forskare på Brå, förklarar att lagen i sin nuvarande form har svårt att fånga verkligheten för de utsatta. Hon menar att brottsbeskrivningen kräver upprepad fysisk misshandel, medan hedersförtryck ofta består av en annan typ av systematisk kontroll och inskränkning av frihet. ”Den innebär att man i princip måste ha blivit fysiskt misshandlad vid flera olika tillfällen, men det är inte den klassiska situationen”, säger Holmberg.
Anmälan kan bli början på ett försämrat skydd
Linda Camarena, projektledare för organisationen Elektra, bekräftar bilden. Hon möter regelbundet unga som lever under hedersförtryck och noterar att rättsväsendets ingripande inte alltid leder till bättre skydd. ”Polis och socialtjänsten behöver ge unga bättre skydd och stöd. Vi kan bara föreställa oss hur det är för ett barn som blir flyttad från sin familj eller sitt sammanhang”, säger Camarena.
Hon beskriver hur många av de utsatta växer upp med inskränkningar utan att förstå att deras situation är onormal. Det är först i tonåren som jämförelser med kamrater gör att de kan sätta ord på övergreppen. ”Det är då de börjar kunna sätta ord på det: ’Jag har blivit utsatt för våld’”, berättar Camarena.
Debatten om kriminaliseringens effekt
Forskaren Stina Holmberg ifrågasätter om straffrätt är rätt verktyg för att hantera komplexa hedersstrukturer. ”Kriminalisering är nog inte det bästa verktyget, utan det är i andra banor som åtgärderna måste utvecklas”, säger hon. Hon ser istället behov av insatser inom socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård.
Linda Camarena ser dock ett symboliskt värde i att brottet finns på lagboken. ”För att visa att det som händer är fel på det sättet”, säger hon. Samtidigt efterlyser hon ett mycket större fokus på förebyggande arbete, redan från tidig ålder. Hon hoppas att den kommande kriminaliseringen av psykiskt våld, som beslutades i riksdagen och träder i kraft den 1 juli, kan ge bättre verktyg.
Stina Holmberg är försiktigt optimistisk inför den nya lagen. Hon tror att den kan underlätta i vissa sammanhang där psykiskt våld är en central del av kontrollen. Utmaningen kvarstår dock att få bevisning som håller i domstol och att skapa ett skyddsnät som gör att offren vågar stå kvar i en rättsprocess.
