Efter att Mark- och miljööverdomstolen stoppat deras avverkning står familjen Hyttsten i Konäs utan ersättning. Enligt domen är den enda vägen framåt att inleda en ny rättsprocess mot staten – med osäkt utkomst.
Familjen Hyttsten i Åre kommun har förlorat sin rättsliga kamp om att få avverka cirka 37,5 hektar skog. Högsta instansen, Mark- och miljööverdomstolen, har med hänvisning till artskyddsregler förbjudit avverkningen för att skydda den hotade tretåiga hackspetten. Domen har väckt starka reaktioner i Jämtland, där kritiker ifrågasätter varför enskilda markägare ska bära hela den ekonomiska bördan för artbevarande.
En central fråga som nu aktualiseras är ekonomisk ersättning för den förlorade avkastningen. Enligt hovrättsråd Kristina Dreijer, som meddelat domen, kommer ingen ersättning att betalas ut automatiskt. Domstolen har i denna process endast prövat om Skogsstyrelsens förbud var korrekt, inte frågan om skadestånd. För att ens få möjligheten till ersättning måste familjen Hyttsten inleda en helt ny och separat rättstvist genom att stämma staten.
En osäker rättslig kamp väntar
Att stämma staten är ingen garanti för framgång. Enligt praxis från Högsta domstolen har markägare normalt sett inte rätt till ersättning för begränsningar som direkt följer av artskyddsförordningen. Undantag kan göras under speciella omständigheter, men bedömningen är snårig. Det illustreras av tre domar från Mark- och miljööverdomstolen i våras, där en markägare fick en miljon kronor i ersättning medan två andra fick ingenting. Samtliga tre domar är dessutom överklagade, vilket visar på rättsosäkerheten.
Nya regler på väg – för sent för Hyttsten?
Riksdagen beslutade i juni om nya regler som ska göra det lättare för markägare att få ersättning vid nekad avverkning på grund av artskydd. Dessa regler träder i kraft den 1 oktober. För familjen Hyttsten, vars fall redan avgjorts enligt gällande strikta lagstiftning, kommer dessa ändringar sannolikt för sent. Deras situation blir ett exempel på den tidskänsliga gråzon där lagändringar inte hjälper de som redan drabbats.
För familjen innebär domen ett omedelbart ekonomiskt bakslag och en oviss framtid. De står nu inför valet att acceptera förlusten eller att gå in i en ny, kostsam och långvarig rättsprocess med staten som motpart, utan någon som helst säkerhet för att de ska få ett öre i ersättning. Frågan om var samhällets ansvar för artbevarande slutar och den enskilda markägarens börjar förblir olöst.
