En soldat som mått dåligt i ett halvår och varit sjukskriven för självmordstankar friskförklarades och fick tillbaka sitt vapen. Fyra dagar senare sköt han sig till döds på sin arbetsplats. En intern utredning riktar nu skarp kritik mot Försvarsmaktens hantering av suicidnära individer.
Soldaten hittades död bakom en byggnad på sin arbetsplats, skjuten med ett tjänstevapen. Han hade under en längre tid känt sig psykiskt dålig, uttryckt självmordstankar och sagt att han inte ville hantera vapen. Efter att ha skrivits in för akut psykiatrisk vård sjukskrevs han och återvände sedan till en vapenfri tjänst på deltid.
Ungefär fem veckor före tragedin utfärdade en vårdcentral ett friskintyg. Soldaten fortsatte i vapenfri tjänst och beskrev sitt humör som ”svajigt”. När hans förband återvände från en övning fattades dock beslut om att han åter skulle få tillgång till vapen. Fyra dagar efter det beslutet tog han sitt liv.
Intern kritik: Saknar rutiner för suicidnära
I den interna utredningen konstateras att Försvarsmakten saknar både analys och åtgärdsplaner för hur man ska hantera en suicidnära person efter det initiala akuta omhändertagandet. Myndigheten ”saknar en utarbetad rutin för rehabilitering av suicidnära,” skriver utredarna, som föreslår att en sådan rutin omedelbart tas fram.
Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren avvisar dock behovet av nya rutiner. Han menar att regelverken redan finns. ”Det blir inte bättre för att jag författar en rutin till, utan det blir bättre om vi använder de verktyg som finns och de rutiner vi redan har,” säger han. Han pekar på försvarshälsan, en tvärprofessionell resurs med läkare, psykologer och arbetsterapeuter, som ska kunna stödja chefer i bedömningar av arbetsförmåga.
Chefer under extremt tryck
Utredningen lyfter fram allvarliga brister i chefernas förutsättningar. Chefer med personalansvar får varken tillräcklig utbildning för att hantera suicidnära personer eller de praktiska möjligheterna att göra det. Organisationen är byggd så att de yngsta och minst erfarna officerarna ofta får de svåraste chefsskapen.
Samtidigt är kraven höga. Stora personalbrister och en hög tillväxttakt skapar ett extremt tryck på den enskilde. ”Chef med personalansvar sitter då i en milt sagt ohållbar sits att kunna hantera personal som visat suicidnära tankar,” står det i utredningen. Den enskilde chefen har, enligt utredarna, ”små möjligheter att uppfylla lagens krav på rehabilitering.”
Generalläkaren: ”Individuellt och chefsansvar”
Claes Ivgren delar inte uppfattningen om att cheferna saknar möjligheter. ”Kunskapen hos första linjens chefer kan vi säkert förbättra… Men att de inte skulle ha möjligheter, det delar jag inte,” säger han. Han erkänner samtidigt att det i det aktuella fallet blev ett sammanbrott: ”Tyvärr så är det till del ett individuellt ansvar, till del ett chefsansvar. I det här läget så har inte individ och chef mött varandra i behoven.”
På frågan om cheferna, som upplever ett enormt tryck att leverera krigsförband, i praktiken har tid att prioritera psykisk hälsa, svarar Ivgren: ”Jag brukar säga lite fräckt… att det blir inga krigsförband om vi inte har människor i dem. Den viktigaste leveransen en chef har, det är en frisk och hel människa.” Om en chef säger att han inte har tid med människorna, har man enligt Ivgren ”misslyckats någonstans i synen på vad det är vi gör.”
