Undersköterskan Johanna Jernström har tidigare knappt haft råd att vara sjuk på grund av karensavdraget. Ibland gick hon till jobbet ändå. – Att betala för att vara hemma är vansinnigt, säger hon. Nu har karensavdraget blivit en het valfråga.
Som undersköterska på ett särskilt boende behöver Johanna Jernström, 34, från Leksand vara på jobbet för att kunna arbeta. Blir hon sjuk och stannar hemma förlorar hon cirka 1 500 kronor på karensavdraget. Avdraget infördes 2019 och ersatte då den tidigare karensdagen. Det dras från lönen när man blir sjuk, en gång per ny sjukperiod, och motsvarar 20 procent av sjuklönen under en genomsnittlig arbetsvecka.
Tidigare, när hon var ensamstående mamma, bidrog sjukdomar till att ekonomin blev en stress. – När min son började förskolan drabbades jag av hur mycket sjukdomar som helst i början. Jag var sjuk minst en gång i månaden, berättar hon. För att klara ekonomin behövde hon ibland svälja stoltheten och ringa mormor om hjälp. Och det har hänt att hon gått till jobbet ändå, trots att hon varit sjuk.
Gick till jobbet trots ryggont
– Man har gått till jobbet och antingen insett att ‘nej, det här fungerar inte, jag måste gå hem igen’ eller så har man kämpat på. Jag har problem med ryggen också och har jobbat med ryggont flera gånger, fast jag borde ha varit hemma. Varför har du gått till jobbet när du har varit sjuk? – Av två anledningar: karensavdraget och för att inte svika mina kolleger. Det är ansträngt som det är redan inom äldreomsorgen och vården.
Johanna Jernström förstår inte varför karensavdraget finns. Hon tycker det är orättvist. – När man jobbar med barn och äldre blir man ofta sjuk på jobbet, och sen ska man betala för att vara hemma från jobbet. Det är vansinnigt. – Vårt jobb är på jobbet, vi kan inte ta med oss en dator hem, svara på larm eller göra omvårdnad hemifrån. Hur skulle du göra om karensavdraget inte fanns? – Då skulle jag nog ta bättre hand om mig själv. Vara friskare i längden. För om man jobbar lite förkyld blir det värre i slutändan. Stannar man hemma kan man ta hand om sig och få kortare sjukfrånvaro.
En het valfråga som splittrar
Numera är Johanna Jernströms ekonomiska situation bättre. Hon är sambo, och sonen har hunnit bli fem år och drar inte hem lika mycket sjukdomar från förskolan längre. Men stressen över att vara sjuk sitter kvar, och hon ser karensavdraget som en viktig fråga. – Det spelar stor roll för alla, oavsett om man är ensamstående eller inte. Det är dyrt att leva hur man än lever. Och detta val har karensavdraget blivit en stridsfråga.
För Socialdemokraterna är det en prioriterad fråga att slopa karensen. Partiet menar att avdraget drabbar hårt arbetande svenskar i samhällsbärande yrken och tycker att företagen kan ta kostnaden i stället. – Sjukdom är en kostnad och då är frågan: vem tar den kostnaden? I dag är det poliser, sjuksköterskor, lärare och busschaufförer och jag tycker inte att det är rimligt, sa partiledare Magdalena Andersson i Ekot för några veckor sedan.
Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är för att ta bort karensavdraget. Sverigedemokraterna har lyft slopat karensavdrag inom vissa samhällsviktiga yrken, som vård och omsorg, och även Kristdemokraterna är öppna för att se över vissa yrkesgrupper eller låglöneyrken. Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet säger nej till slopat karensavdrag, med hänvisning till att det kan leda till ökad sjukfrånvaro och bli dyrt för företagen. Centerpartiet tycker inte heller att det är politikerna utan parterna på arbetsmarknaden som ska hantera frågan.
På arbetsmarknaden vill flera fackförbund få bort avdraget – och bland annat LO driver frågan skarpt – men Svenskt Näringsliv är starkt emot. Enligt en beräkning från organisationen skulle ett slopat avdrag kosta arbetsgivarna mellan 21 och 42 miljarder kronor per år. Arbetsgivarorganisationen menar att avdraget fungerar som en självrisk i sjukförsäkringen, bidrar till lägre korttidsfrånvaro och håller nere företagens sjukkostnader. Skulle det slopas skulle vi få ökad sjukfrånvaro och det skulle bli dyrt för företagen, enligt Svenskt Näringsliv.
LO menar däremot att avdraget straffar arbetare hårdare än tjänstemän – som i större utsträckning kan jobba hemma – och därmed är orättvist, och att det slår onödigt hårt ekonomiskt mot både anställda och personer utan arbetsgivare, som arbetslösa, studenter och behovsanställda.
