Den svenska LSS-lagen är så löst skriven att kommuner kan göra helt olika bedömningar i identiska fall utan att bryta mot lagen. Det leder till att personer med funktionsnedsättning nekas nödvändigt stöd medan familjer tvingas vänta i åratal på beslut.
Riksrevisionen konstaterar att lagtexten är för luftig när det gäller boende, daglig verksamhet och kontaktperson. Den fria tolkningen ger kommunerna utrymme att dra åt strama åt. Helen Åkerlind från FUB i Gävle bekräftar att även rätten till personlig assistans hanteras på vitt skilda sätt i landet. På många kommunala kontor sitter nu jurister som gör en specifik prövning mot domstolsutlåtanden, en process som beskrivs som godtycklig eftersom den inte går att jämföra mellan individer.
Familjer får vänta åratal på svar
I Söderhamn fick både Adam Westerberg och Felicia Fredriksson avslag på ansökan om personlig assistans trots att deras föräldrar hävdar att de behöver insatsen. För Adam tog beslutet ett helt år att komma fram till, något som GIO Thomas Norling kritiserar som onödigt långsamt. Den långa väntan har varit särskilt påfrestande för Adams mamma, Lena. Hon upplever att processen tar hårt på psykisk hälsa och efterlyser en ursäkt från kommunen för den långa obestämdheten.
Systemet skapar orättvisor
Den stora tolkningsfriheten innebär att medborgares rättigheter blir beroende av vilken kommun de bor i. Det som beviljas i en kommun kan nekas i en annan, trots likartade behov. Detta skapar en geografisk orättvisa där systemets utformning direkt skadar individer och deras familjer. Riksrevisionens rapport pekar på lagtexten som en central orsak till problematiken.
