Två befälhavare på rederiet som kör SL:s färjor larmar om allvarliga säkerhetsbrister och en press att köra ’till varje pris’. De beskriver eftersatt underhåll, felaktiga säkerhetsinstruktioner och en tystnadskultur där de riskerar repressalier om de säger nej. Enligt sjölagen kan befälhavare som försummar sitt ansvar för sjövärdighet dömas till böter eller fängelse.
De kör tusentals resenärer varje dag, men bakom kulisserna på Rederi Ballerina råder en tryckande oro. Två befälhavare berättar för Kalla fakta om rädslan för konsekvenser, underhåll som får vänta och en företagskultur där vinsten sätts före säkerheten. – Jag har kört båtar med brister som de inte borde ha, säger en av dem.
Enligt sjölagen är det befälhavarens personliga ansvar att se till att fartyget är sjövärdigt. Den som försummar det kan dömas till böter eller fängelse. Detta ansvar är en av anledningarna till att en av befälhavarna nu väljer att tala ut. – Jag har ju ett ansvar som befälhavare att inte köra de här fartygen, men jag tycker inte att jag kan ställa in de här turerna utan att jag får repressalier från rederiet, säger han.
En tung tystnadskultur
Han beskriver en tung tystnadskultur där den som stöter sig med ledningen riskerar att svartlistas och få en schemaläggning som försvårar privatlivet. På frågan om han själv känt sig tvingad att köra fartyg som inte borde ha lämnat kaj svarar han: – Absolut, helt klart. Rederi Ballerina kör pendelbåtar på uppdrag av SL. Kalla faktas granskning visar interna felanmälningar om bland annat oljeindränkt brandisolering och brister i fartygens brandskydd.
Befälhavarna pekar på problemen bakom bristerna: eftersatt underhåll, otillräckliga resurser och en kultur där företagets vinst prioriteras. Båda framträder anonymt av rädsla för konsekvenser. När den ena ombes att beskriva rederiets företagskultur kommer svaret snabbt: – Kör till varje pris. Den andre befälhavaren har också kört båtar han anser vara farliga. Han beskriver hur felen gradvis blir en del av vardagen och får en att tvivla på sitt eget omdöme.
Pressen att aldrig ställa in
– Det råder en intern kultur på rederiet där det på något sätt alltid har varit så. Man intalar sig att felet nog inte är så farligt, att det kanske bara är jag som överreagerar. Pressen att köra består enligt honom av en förväntan, snarare än en uttrycklig order, att aldrig ställa in en tur. Båtarna ska köra tills det inte längre går. Det allmänna skicket på flottan är så dåligt att det inte går att ‘ställa’ fartyg som inte är sjödugliga, enligt Kalla faktas källor.
– Man börjar tänka att om man alltid skulle vägra köra ett fartyg, som man egentligen inte anser ska vara i trafik, så skulle det ställas så mycket fartyg att det inte skulle funka. En av befälhavarna berättar om digitala sjökort för fritidsbruk som inte har uppdaterats på många år och återkommande blackouter i fartygs huvudmaskin som gör att befälhavaren tappar kontrollen över färjan helt. Enligt honom har sådana färjor fortsatt i trafik trots problemen.
Felaktiga säkerhetsinstruktioner
Båda beskriver också felaktigheter i säkerhetsinstruktionerna ombord: utrustning som finns på andra platser än de angivna och dokumentation som beskriver en helt annan färja. Det är instruktioner som besättningen ska använda i en nödsituation. Båda pekar på bristande resurser för underhållet. – Man har inte tydliga serviceintervaller och man har inte bra extrafartyg att sätta in för att kunna genomföra de här underhållen som behövs, säger en av befälhavarna.
Trafikförvaltningens egna siffror visar att SL sedan 2021 betalat rederi Ballerina drygt en miljard kronor för att köra trafiken. Ballerina har under samma period betalat ut minst 36 miljoner kronor i vinst till sina ägare. Båda befälhavarna är kritiska till rederiets ekonomiska prioriteringar. En av dem säger att ordentliga reparationer och satsningar på säkerhet genomgående prioriteras bort.
Vinstutdelning före säkerhet
– Sådant kostar pengar och här vill man spara pengar för att tjäna pengar. Det är vad det här handlar om. Den andre anser att pengar som delas ut till ägarna i stället borde gå till säkerhetsarbeten ombord. – Det är pengar som borde gått till säkerhetsarbeten ombord. De har ju uppenbarligen råd med det. Rederiets styrelseordförande Gustaf Myrsten avvisar bilden av att vinst prioriteras framför säkerheten. Han vill inte ställa upp på en intervju men skriver i ett mejl att det är befälhavarna som är ansvariga.
‘Befälhavaren har det personliga ansvaret och jag är helt trygg med att de sätter våra medarbetare och resenärers säkerhet i första rummet’, skriver Gustaf Myrsten. Han skriver att sjösäkerheten går före alla andra intressen och att det finns reservbåtar och reservpersonal att sätta in. Han skriver också att digitala sjökort är ett komplement till papperssjökort. När det gäller säkerhetsinstruktionerna medger rederiet att felaktigheter förekommer men att de korrigeras så snart det är möjligt efter att de upptäckts.
Sjölagens krav
Interna felanmälningar som Kalla fakta har tagit del av visar att personal vid upprepade tillfällen har rapporterat säkerhetsbrister till rederiet. När brister upptäcks ställer sjölagen krav på både befälhavaren och redaren. Befälhavaren ska omedelbart underrätta redaren om brister i sjövärdigheten som inte kan åtgärdas direkt. Redaren kan i sin tur straffas för att försumma att åtgärda sådana brister som denne känner till eller borde känna till.
