Den svenska samtyckeslagen från 2018 har förändrat bedömningen av våldtäktsmål, men en granskning visar nu på problem. Särskilt unga män drabbas av fällande domar för oaktsam våldtäkt, som ofta ändras i högre instans. Kritiken riktas mot lagens otydlighet och svårigheten att skilja mellan olagligt och lagligt beteende.
En granskning från P1:s Kaliber avslöjar att en stor andel av de som döms för oaktsam våldtäkt enligt den nya samtyckeslagen är tonåringar. Många av dessa domar vänds dessutom när de överklagas till hovrätten, vilket väcker frågor om lagens tillämpning i domstolarna. Lagen, som kräver uttryckligt samtycke för att en sexuell handling ska vara laglig, sägs vara svår att förstå för unga.
Reportern Frida Grönholm, som medverkat i granskningen, har talat med domare som bekräftar dessa svårigheter. De beskriver ett tydligt glapp mellan den juridiska definitionen av våldtäkt och allmänhetens uppfattning. Ytterligare en utmaning är den brist på objektiva bevis som ofta kännetecknar dessa mål, vilket lägger ett tungt ansvar på domarnas bedömning.
Domare vittnar om oklarheter
Domaren Kajsa Helge konstaterar att det är svårt att veta exakt vad som utgör en våldtäkt i det juridiska fältet. Hon pekar på att skillnaden mellan ett brott och ett sexuellt möte utan brott kan vara extremt svår att urskilja, särskilt när bevisningen ofta bygger på ord mot ord. Denna osäkerhet i rättstillämpningen riskerar att skapa orättvisa utfall.
Granskningen noterar att offren för våldtäkt ofta är tillfreds med fällande domar i första instans, vilket visar att lagen upplevs ge rättvisa åt många. Samtidigt växer kritiken mot systemets brister. Kraven på bevisning ställs högt, vilket är en grundläggande princip i rättssäkerheten, men den samtidiga otydligheten i lagen skapar en svår navigerad rättslig zon.
En lag med oavsedda konsekvenser
Samtyckeslagen har utan tvekan ökat medvetenheten om frivillighet i sexuella relationer. Effekten i domstolarna visar dock en mer komplex bild. Tonåringar och unga vuxna hamnar i fokus för brott som de, enligt granskningen, inte alltid förstått var olagliga. Detta sätter fingret på ett potentiellt misslyckande i kommunikationen kring lagens krav.
Diskussionen handlar inte om att minska vikten av samtycke, utan om hur en välment lag i praktiken kan leda till felaktiga fällande domar som sedan måste rättas till. Situationen belyser behovet av tydligare riktlinjer och en ständig utvärdering av hur lagen fungerar på golvet, för att skydda både offrens rätt till rättvisa och den tilltalades rätt till en rättvis prövning.
