Kvinnojouren i Huddinge riskerar att stänga sitt skyddade boende efter år av ökade krav, hårdare konkurrens och färre placeringar från kommunen. Verksamheten går inte runt och en nedläggning vid årsskiftet är ett realistiskt scenario.
Kvinnojouren Huddinge har drivit skyddat boende sedan 1983, men nu hotar verksamheten att gå under. Tidigare kunde man placera sju kvinnor, men platserna har minskat till fem. De senaste åren har varit särskilt tuffa, inte bara i Huddinge utan över hela landet. På Södertörn är de ensamma kvar som driver skyddat boende bland sex kvinnojourer, enligt verksamhetsansvarig Snövit Janson.
Krisen har sin rot i en ny tillståndsplikt som infördes för två år sedan. Alla skyddade boenden i Sverige måste nu ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), vilket ställt helt nya och kostsamma krav. Verksamhetsansvarig måste ha 180 högskolepoäng, en särskild barnsamordnare krävs, och beredskap måste finnas dygnet runt. All personal måste vara anställda – volontärer får inte längre användas. Dessutom infördes skärpta krav på skalskydd, som installation av larm, vilket drev upp kostnaderna dramatiskt.
Upphandlingar och konkurrens tär på verksamheten
Enligt Snövit Janson var tanken med tillståndsplikten att få bort oseriösa aktörer, men konsekvensen blev att många välfungerande kvinnojourer också tvingades lägga ner. Hon känner till 39 skyddade boenden som har lagts ner. Samtidigt har finansieringsmodellen förändrats. Kommunen måste numera upphandla placeringar, vilket tvingar kvinnojouren att konkurrera med privata aktörer. Man kan inte ta betalt för de faktiska kostnaderna utan riskerar då att bli utkonkurrerad i upphandlingarna.
Följden har blivit färre placeringar. Mellan 2024 och 2025 minskade beläggningsgraden med 18 procent. Samtidigt, menar Janson, har våldet inte minskat utan snarare blivit grövre. Hon uttrycker en djup oro: ”Om inget händer måste vi lägga ner vårt skyddade boende vid årsskiftet. Med den beläggning vi har idag går vi inte runt.”
Kommunen pekar på förebyggande arbete
Aza Cheragwandi (S), ordförande i Huddinge socialnämnd, ger en annan förklaring till de färre placeringarna. Han menar att socialtjänsten arbetar mer förebyggande med riktade insatser och försöker hitta mer permanenta lösningar som försökslägenheter och förstahandskontrakt. Det innebär att de kvinnor som ändå placeras på skyddade boenden ofta har mer komplexa behov, till exempel beroendeproblematik, vilket kvinnojouren kan sakna kompetens att hantera.
Cheragwandi framhåller att kommunen är mån om att kvinnojouren ska kunna fortsätta. Inför införandet av LOU (lagen om offentlig upphandling) bad kommunen sin upphandlingssektion att hjälpa ideella aktörer att lägga anbud. Kommunen har även ett idéburet offentligt partnerskap (IOP-avtal) med kvinnojouren och har gett extra medel för en kunskapshöjande insats om våld mot äldre. Men dessa pengar finansierar inte det skyddade boendet. ”De behöver ett större nationellt stöd”, säger Cheragwandi.
