Hot och hat mot kvinnliga politiker, särskilt från vänsterkanten, är ett växande problem som tvingar fram avgångar och hotar demokratin. Enligt Brottsförebyggande rådet är kostnaderna särskilt höga för kvinnor i politiken.
Före detta socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde släpper en bok om sina år vid makten. I boken berättar hon om den feministiska övertygelse som väglett henne, bland annat när hon genomskådade ryske utrikesministern Sergej Lavrovs härskartekniker. Linde avslöjar också övergrepp hon utsatts för, både som ung inom arbetarrörelsen och under ett överfall utomhus där hon hotades med pistol. Att högt uppsatta politiker vittnar om sådant hjälper till att bryta stigmat och visa att offren inte är ensamma.
Samtidigt är det tydligt att kvinnor i politiken inte möts av samma villkor. Hat, hot och våld är en betydligt vanligare del av vardagen för kvinnor, i synnerhet för dem som företräder feminism, mångfald och progressiv politik. Det har nu fått konkreta och allvarliga konsekvenser.
Hot om barnen fick bägaren att rinna över
I Göteborg har det nyligen blivit klart att det socialdemokratiska kommunalrådet Viktoria Tryggvadottir Rolka lämnar politiken. Anledningen är 15 år av hot och hat, ofta från högerextremt håll, som till slut trappades upp så att hon nu lever med skyddade uppgifter. Hon berättar för ETC vad som till slut blev droppen: ett hot riktat direkt mot hennes dotter. ”Sitter din dotter alltid i köket och läser läxan? Vad fin hon är idag.” Valet att lämna är lätt att förstå för en förälder som vill värna barnets säkerhet, men det är samtidigt en förlust för politiken, Socialdemokraterna och demokratin.
Kollegor tvingas till omöjliga avvägningar
Även Blerta Hoti Singh, kommunalråd för Socialdemokraterna i Göteborg, har utsatts för oacceptabla hot om våld mot henne själv och hennes barn. Förra året fick hon meddelanden om att hennes dotter skulle tas ifrån henne, hot om våldtäkt och att barnet borde mördas av invandrare. Hoti Singh funderade på att sluta ”där och då” men har valt att fortsätta. Det får dock inte handla om enskilt mod eller om att behöva svälja skräcken. Politiker ska inte behöva göra sådana här avvägningar eller äventyra sin egen eller sina barns säkerhet för att göra sin plikt.
Fler vittnesmål som Ann Lindes behövs för att synliggöra orättvisan. Men rapporteringen och vittnandena räcker inte. Om inga åtgärder vidtas riskerar vi att få en politik där bara män vågar ställa upp.
