En ny utredning föreslår att slå samman tvångsvården för psykisk ohälsa och missbruk. Kritiker varnar för att det kan leda till att missbrukare utsätts för tvångsåtgärder som fastspänning med bälte, en metod som tidigare inte tillåtits inom missbruksvården.
Idag är det lagligt att inom den psykiatriska tvångsvården (LPT) spänna fast en patient med bälte i säng om det finns risk för allvarliga skador på personen själv eller andra. För missbrukare som tvångsvårdas enligt LVM har sådana åtgärder inte varit tillåtna. En statlig utredning vill nu samordna vården för personer med både psykisk ohälsa och missbruksproblem, vilket innebär att LPT och LVM i vissa fall slås ihop. Följden blir att även personer som vårdas för missbruk kan komma att utsättas för fastspänning.
– Att bli fysiskt fastspänd mot sin vilja är oerhört påfrestande, är det många som vittnar om, säger Gunilla Bergerén, enhetschef på Justitieombudsmannen (JO). Gruppen med dubbla diagnoser har länge bollats mellan psykiatrin och missbruksvården, ofta utan att få helhetsvård. Utredarens syfte är att lösa det problemet, men förslaget väcker starka reaktioner.
JO och Socialstyrelsen kräver analys
I sitt remissvar påpekar JO att utredaren inte analyserar varför missbrukare plötsligt skulle behöva utsättas för tvångsåtgärder som fastspänning, när missbruksvården hittills klarat sig utan. – Det är en allvarlig inskränkning i en persons fri- och rättigheter och då behöver man fundera på om det finns ett behov, säger Gunilla Bergerén. Även Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse (Sis) ifrågasätter avsaknaden av analys kring både fastspänning och tvångsmedicinering för denna grupp.
Utredaren Anders Printz förnekar inte att förslaget innebär en ändring, men menar att många i gruppen redan vårdats inom psykiatrisk slutenvård. Samtidigt erkänner han att endast 40 procent av gruppen med både psykisk ohälsa och missbruk har vårdats enligt LPT. På frågan om varför de övriga 60 procenten skulle behöva omfattas av en tvångsvårdslagstiftning som öppnar för bältning, svarar han att utredningen även innehåller förslag för att minska tvånget i psykiatrin överlag.
Kritik mot regionernas nya ansvar
Printz lyfter också en potentiell fördel: personer med missbruk skulle inte behöva sitta inlåsta lika länge om de vårdas enligt LPT istället för LVM. – Men det här är två tunga remissinstanser och då kan regeringen förstås välja att beakta detta, säger han. Bortsett från kritiken mot tvångsåtgärderna är både Socialstyrelsen och JO positiva till målet med en bättre samordnad vård.
Statens institutionsstyrelse (Sis) delar det positiva syftet men varnar för nya problem. Om regionerna tar över tvångsvården för missbrukare, som förslaget innebär, riskerar patienterna att bollas runt ännu mer än idag. Istället anser Sis att de själva borde behålla ansvaret för gruppen och att vården skulle kunna förbättras genom ökade resurser och ett starkare samarbete med hälso- och sjukvården.
