Juania Petersson mobbades under hela sin skoltid i Växjö och upplevde att de vuxna i skolan inte ingrep. Istället blev hon utsatt av lärare inför hela klassen, vilket ledde till frånvaro och psykisk ohälsa.
För 19-åriga Juania Petersson innebar varje skolstart tolv år av oro och utsatthet. Mobbningen började tidigt och fortsatte genom hela grund- och gymnasietiden. Hon blev föremål för hatgrupper på nätet, där elever skapade chattar med namnet ”hata mig”. Ryktesspridningen var ständig och gränslös, från att påstå att hennes mamma luktade till att håna hennes utseende.
Enligt Skolinspektionens senaste elevenkät känner sig ungefär en femtedel av åttondeklassarna i Kronoberg inte trygga i skolan. För Juania var känslan av otrygghet total, och den förvärrades av att de vuxna som skulle skydda henne antingen var passiva eller aktiva förövare. Hon upplevde inget stöd från skolans personal.
Lärare utsatte elev för hån
I stället för att stoppa trakasserierna deltog en lärare i att förödmjuka henne. Inför hela klassen påstod en NO-lärare att det luktade avföring i klassrummet och antydde att Juania var orsaken genom att hävda hon varit ute hos sina höns utan skor. Sådana händelser gjorde skolmiljön outhärdlig.
Räddningen kom från vänner utanför skolans värld, men skadan var redan skedd. Den ständiga rädslan och kränkningarna ledde till omfattande frånvaro. Juania hade svårt att ens ta sig till skolan, vilket hämnade hennes utbildning och påverkade hennes psykiska hälsa så pass att hon tvingades söka professionell hjälp.
Skolsystemet sviker elever
Nu har Juania tagit studenten och för första gången innebär augusti ingen skolstart. För henne är det en enorm lättnad. Medan många klasskamrater känner sig vilsna efter gymnasiet, är hennes känsla tydlig: hon vill aldrig mer sätta sin fot i en skola. Hennes historia är ett exempel på hur skolsystemet kan svika elever genom att inte ingripa mot mobbning och genom att personalen själva bidrar till en fientlig miljö.
